Jönköpingskravallerna

Premiär: 20 mars 2011 (lyssna här) 
Av: Sara Lundin (hennes sida på bloggen)

Falsk marknadsföring. Handlar mer
om Östra torg i Jönköping och tattare
i Sverige än om kravallerna. 

Medverkande: forskaren Martin Ericsson, romättlingarna Barbro Gustavsson och Birgitta Hellström som var unga i Jönköping när kravallerna inträffade, sångaren och aktivisten Hans Calderas. 
Klipp: "Han har det svarta håret och den brinnande blicken"-reportern i Sveriges Radio. P3 Dokumentärmedarbetaren Simon Moser läser ur ett hatiskt brev till Jönköpings kommun.

Skräp. Detta är mer Pogo Pedagog eller någon upplysningsserie som sänds på UR på natten än en P3 Dokumentär. Vi får lära oss allt om romer och fördomarna runt dem. Fyrtiotvå (42) minuter in presenteras berättelsen bad boy - skrothandlaren Bengtsson. Femtiotvå (52) minuter in säger Sara Lundin i en prata att stadens befolkning fortfarande väntar på det befarade slagsmålet. 

Det är precis vad vi dokumentärlyssnare gör också. När kommer de utlovade kravallerna? 

Året är 1948 och Jönköping i Småland har landets största andel med resande och "tattare".  Men efter ett bråk är blonde skrothandlaren Bengtsson ute efter tattarjävlarna som sprider skit runt Östra torg i Jönköping. 

Detta måste vara årets underskattning av lyssnaren. Som att göra ett program av månlandning och spendera programmets första 2/3-delar att prata om månen. Uppenbarligen har reportern Sara Lundin varit väldigt okunnig om romer och "tattare" innan hon gjorde programmet - allt "spännande" hon lär sig under arbetets gång stoppar hon in i dokumentären.  

Programmet utgör det perfekta exemplet på en dokumentär som är framtung. Det är obalanserat. Få personer som valt denna dokumentär på impuls lär vara kvar när saker börja hända ungefär 45-50 minuter in. 

Här finns en uppsats att läsa om Tattarkravallerna. I den är Martin Ericsson en viktig källa - precis som i dokumentären.