lördag 31 januari 2015

Superpodden Serial

Jag har tidigare skrivit om att DN:s nöjesreporter Hanna Fahl vill att att P3 Dokumentär gör en podd som liknar  This American Life Serial. Podden, som sändes en gång i veckan i 12 veckor, har blivit en succé.

Nu har jag lyssnat (har avsnitt 11 "Rumours" i lurarna just nu) under en veckas tid. Det är tydligt att den blir allra bäst om man lyssnar en gång i veckan. Det är detaljerat (vilket kräver koncentration) med snygga cliffhangers i slutet av varje avsnitt.

Trots det så kan jag lätt ge podden högsta betyg. Visst, det är jävligt luddigt ibland men i huvudsak är det en givmild och intelligent insats. Vi får följa med Sara Koenig på en svindlande resa i ett mordfall. Det är bra specialkomponerad musik och gott om intervjuer. Men framförallt är reporterns tilltal snyggt. Det handlar om mord men är gemytligt och smart.

Tillägg: Det stora problemet med podden är reporterns fixering vid frågan om Adnan, som till synes är en schysst och bra kille, har mordiskhet i sitt dna. Det är tröttsamt att höra så många säga att de inte kan tänka sig att Adnan gjort det. Folk gör diaboliska saker hela tiden. Folk ljuger och bedrar utan att blinka.

Huvudpersonen Jay låter sig inte intervjuas i podden. Men det gör han här - det är mycket besvärande för Adnan.

torsdag 29 januari 2015

En död - en utsläppt

P3 Dokumentär  har gjort en hel del dokumentärer genom åren. Så i dag är det två nyhetshändelser som skildrats av redaktionen.

Spionen Stig Bergling är död. Fredrik Johnsson och Kristofer Hansson har gjort en bra dokumentär om fallet. 

I dag har även piloten från Helikopterrånet släppts. Anton Berg har gjort en populär dokumentär om det lukrativa rånet. 

I dag har även Göran Hägglund avgått som partiledare för Kristdemokraterna.  

torsdag 15 januari 2015

Intervju: Producenten Sara Lundin om "Fallet Linda Chen"

”Fallet Linda Chen” var höstens bästa P3 Dokumentär. Den handlar om en av Sveriges mest spännande kriminalgåtor och producenten Sara Lundin gjorde den både ryslig och absurd. 

– Mäktigt! Tack, säger Sara Lundin. 

Bloggen är inte ensam om att hylla ”Fallet Linda Chen”. På P3 Dokumentärs Facebooksida är den mest gillad av samtliga sju dokumentärer som sänts under hösten. I kommentarsfältet är det gott om superlativ: ”jävligt välgjord”, ”fantastisk”, ”väldigt, väldigt bra” och ”Sara Lundin är så bra”. 
Sara Lundin i Tantolunden
i Stockholm. Foto: Privat

Av bara farten lyckades Sara Lundin även göra den längsta P3 Dokumentären i dess tioåriga historia. Den landade på en 1 timme och 38 minuter. 

– Folk säger att den inte känns lång. Det är jag glad för. 

Det finns en underton av absurditet i ”Fallet Linda Chen”. Faktum är att Sara Lundin höll på att plöja igenom David Lynch kultserie ”Twin Peaks” när hon började göra efterforskningar om Linda Chen. Ett år innan hade hon dessutom följt den mystiska tv-deckaren ”Top Of The Lake” som gick på SVT. 

– ”Fallet Linda Chen” har ett uns av Twin Peaks, fast mindre estetiskt. Det är stora skogar och många gåtor, men här är det inte skinnjackor utan bermudashorts, det är inte blåbärspaj utan pepparbiff från City Gross, säger Sara Lundin.  

P3 Dokumentär handlar relativt sällan om olösta dödsfall. I fallet med Linda Chen, som efter ett tag hittades död utan att en dödsorsak gick att fastställa, blev hennes sambo misstänkt och senare åtalad för mord och brott mot griftefriden. Han friades för mordet men dömdes till ett och ett halvt år fängelse för att han flyttat hennes kropp.

Att det fanns en mordmisstänkt man, som tidigare varit namngiven i många medier under lång tid eftersom han inledningsvis själv gick ut och pratade om sin försvunne sambo i TV3:s Efterlyst men nu friats, gav programmet en tydlig etisk och publicistisk problematik. 

På olika nätforum, och även i kommentarsfältet på P3 Dokumentärs Facebooksida, pekas sambon ut med namn. På Youtube finns klipp där en anonym man ringer upp och trakasserar en friade mannen.

Sveriges Radios jurister fick gå igenom dokumentären två gånger innan den kunde sändas. De hade en rad förslag på vad som borde klippas bort. Ett problem var att Sveriges mest folkliga mordexpert, professor emeritus Leif GW Persson, berättar att han ser Linda Chens sambo som ansvarig för hennes försvinnande. 

– Leif GW har inte gjort någon hemlighet med vad han tänker. Juristerna ville att jag tydligare skulle framhäva att Leif GW Persson faktiskt inte är 100 procent. Även GW säger att det kan finnas andra förklaringar än att sambon dödade henne. 

Sambon är i dag en fri man. Juristerna bad Sara Lundin att vara tydlig med hur rättssystemet fungerar och att åklagaren måste bevisa att någon är skyldig och att allt rimligt tvivel måste vara undanröjt. 

– Jag fick döda en del darlings också, bland annat en märklig anekdot om en grej som inträffade under rättegången.

Under arbetet med dokumentären blev Sara Lundin djupt berörd av Linda Chens öde. Hon beskriver det som om att hon bitvis mådde dåligt.

­– Jag fick ibland en känsla av att fallet var totalt sjukt. 

Har du varit rädd?

– Vid några tillfällen har jag känt obehag och oro. Vid ett tillfälle använde jag mitt företags kontantkortstelefon för att skicka ett sms. Men det normala har varit att jag skickat brev med mitt namn och min adress och använt min vanliga telefon. 
 
Sara Lundin jobbade med dokumentären från mitten på augusti till första veckan i november 2014. Första veckorna gick till research och att kartlägga vilka hon ville ha med samt kontakta dem och sedan börja göra intervjuerna. De sista veckorna spenderas i något som Sara Lundin kallar för ”redigeringspsykos”. ”Psykosen” ägde oftast rum framför hennes bärbara dator vid köksbordet hemma i lägenheten. 

Hur kändes det att jobba med en dokumentär som stor utsträckning handlar om en mordmisstänkt man som friades i domstol? 

– Det var blandade känslor. Jag har bollat mycket med min producent Amanda Rydman på Sveriges Radio och även skrivit till sambon och förklarat vad det är jag ska göra för dokumentär. Jag har såklart frågat om han vill medverka och gett honom möjligheten att ge sin version. Men han vill inte. Inte heller hans två advokater ville vara med. Det var synd för det hade gjort historien bättre. 

Tycker du att sambon blir utpekad som mördare i din dokumentär?

– Jag vet ju att du upplevde att det var en klockren anklagelseakt, att han så tydligt blir utpekad, som du skrev i din recension. Och visst blir han utpekad. Som en man som inte har lagt alla korten på bordet, om jag uttrycker mig milt. Rättsväsendet ansåg sig ju kunna leda i bevis att han begått brott mot griftefriden och det gör ju att alla jag intervjuat och alla som lyssnat måste fråga sig varför han i hela friden har rört hennes döda kropp. Men hade jag helt sonika pekat ut honom som mördare hade givetvis inte min producent eller juristerna på SR låtit det här gå ut i sändning. 

På P3 Dokumentärs Facebooksida är önskningarna från lyssnarna om vad som ska bli nya ämnen frekventa. Enligt Sara Lundin tillhörde fallet med Linda Chen ett av de mest vanliga önskemålen. P3 Dokumentärs exekutiva producent Amanda Rydman bad Sara Lundin att titta på historien och se om det gick att göra något på den. En annat efterfrågat mordfall var Arbogatragedin där två barn mördades av tyskan Christine Schürrer. 

– Jag tyckte att Linda Chen-historien kändes filmisk, bisarr och hemskt sorglig. Det handlade om två personer som ska gifta sig och så försvinner bruden åtta dagar innan. Det var så många gåtfulla uppgifter och märkliga detaljer, såsom friterade räkor och lappar instoppade i böcker, som fascinerade. Det låter kanske sjukt att jämföra men, förutom att jag fick alternativet senare, så kändes dubbelmordet i Arboga tyngre och svårare att jobba med.

Sara Lundin gjorde flera resor till Dalarna och till Småland för att göra intervjuer. Hon kontaktade ett antal människor som inte ville vara med och kunde ibland känna sig som en smutsig journalist som exploaterade människors sorg. 

– Jag blir inte mer härdad av att ha jobbat så länge med att göra dokumentärer, tvärtom. Jag är blödigare i dag. Samtidigt, som när jag pratade med exempelvis Linda Chens adoptivmamma Aino Johansson så kände jag att historien är värd att berättas. Det handlar om stora livsfrågor: längtan efter trygghet, kärlek, hopp, död, sanning.

Veckorna gick och Sara Lundin närmade sig det helvete som varje dokumentärmakare måste ta itu med: Ett överflöd av intervjuer, information och känslor. Allt skulle sorteras, filtreras och skalas ned till en relativt kort dokumentär. Över 20 timmar med intervjumaterial, arkivklipp och fakta skulle landa på 98 minuter.  

– Jag försökte råklippa intervjuerna under tiden så att jag tidigt skulle känna av stämningen och vad jag hade för material. Men samtidigt så kändes det ett tag som om att jag inte skulle ro projektet i hamn. Men det var som vanligt när jag gör dokumentärer, jag sitter där med ett gråsvart 10 000-bitarspussel.

Leif GW Persson hörs kanske i 15-20 minuter. Hur lång var råintervjun? 

– Mellan 1,5 och 2 timmar.

Hur gick intervjun till? 

– Vi satt på hans kontor. Han sitt i sin gula fåtölj och jag satt lite vid sidan av honom och höll en riktad mikrofon framför honom. Han bjöd på små flaskor med mineralvatten. Hans väst hängde över ryggstödet på en stol.

Sara Lundin gör nästan alltid sina dokumentärer med monoljud. Det fungerar bra vid intervjuer men när det handlar om att få bra miljöljud finns det begränsningar. Med stereomikrofon blir det mer effektfullt.  

– Jag får ibland kompensera i mixningen. När jag lyssnar igenom materialet försöker jag hitta ljud som kan förstärka stämningen. Det kan handla om att plocka bort ett störande bakgrundsljud, eller lyfta fram det. Jag kan till exempel ta ett ljud från skogen och lägga in det. Eller ha en puttrande kaffemaskin under atmosfärisk musik. Jag gör allt sådant själv, men när jag är klar brukar Jonas Sjöberg göra den slutliga mixen och han är svinduktig på det.

Jag fick känslan av att en skräckfilm, en rysare, när jag lyssnade på ”Fallet Linda Chen”.  

– Jag ville få fram ödslighet, de stora skogarna och alla oklarheter som rådde.  

Hade du någon speciell låt du använde? 

– Jag letade efter smygande musik som inte fick vara för storslagen. Jag har ett privat arkiv med redigeringsmusik och valde därifrån. Sen tog jag lite från obskyr mörk ambientmusik samt från Svarte Greiner (norrmannen Erik K. Skodvin, reds anm).  

Sara Lundin har lagt stor vikt vid detaljer, kanske allra mest vid vad för typ av mat som Linda Chen och hennes sambo äter. Enligt Sara Lundin bidrar det till att göra historien dubbelbottnad. I sitt sammanhang skapar det en känsla av fiktion, av absurditet. Samtidigt framhäver det en vardag, att den döda kvinnan och hennes sambo levde ett liv ungefär som alla andra.

Känslan av fiktion förstärker verkligenheten och vice versa.   

– Ska man berätta någon fasansfullt är det viktigt med detaljer. Detta par åker och handlar, äter vårrullar, dricker smultroncider. Detaljerna förmedlar bilder och visar att det är människor av kött och blod. Jag ser det som att jag zoomar in bilden.  

Vad har du fått för respons? 

– Jag var ganska orolig för mottagandet men det har varit jättebra. Som jag förstår det sätter dokumentären igång tankar. Även de som var med i dokumentären tycker om den. Det betyder mycket för mig.  

Sara Lundin är ursprungligen från Kalmar i Småland. Hon flyttade därifrån som 16-åring och sex år senare började hon på Dramatiska institutets radioprogram. Sedan hon gick ut från DI har hon ägnat sig åt det som så många frilansande journalister gör: åka som en jojo mellan diverse jobb och ströjobb för att överleva ekonomiskt. Hon har bland annat varit vaktmästare, lokalvårdare och arbetat på Stockholms Stadsmission.   

Sedan några år tillbaka är hon delägare i produktionsbolaget Rundfunk Media som har sitt kontor på Södermalm i Stockholm. Hennes kompanjoner är välkända tv- och radioprofilen Johanna Koljonen, meriterade producenterna Tommie Jönsson och Marcus Pettersson. Nuförtiden var det länge sedan hon behövde ta några extrajobb. Radiojobben rullar på. 

– Det kan ändras fort. Man vet aldrig. Branschen förändras ständigt. Om tio år är det inte helt säkert att jag jobbar som radiojournalist. Tyvärr, men så är det.

Jobbar du med någon ny P3 Dokumentär? 

– Inte just nu. Det är lite oklart hur det blir framöver, säger Sara Lundin.

Text: Johan Nordström

Hitta Sara Lundins samtliga dokumentärer här.

fredag 9 januari 2015

Nytt år - nya möjligheter!

Kamrater, medborgare och dissidenter!

Ännu kan vi inte se vad P3 Dokumentär har i kikaren för detta året. På både hemsida och Facebook-sida råder det radiotystnad. Vem vet - kanske världens bästa dokumentär dyker upp när vi minst anar det?

Höstens säsong innehöll sju dokumentärer och kvalitén var ovanligt jämn. Sara Lundins dokumentär om Fallet Linda Chen stack ut som den bästa. Att Anton Berg gjorde två dokumentärer (Den stora gruvstrejken och Twar) bidrog till hög läsning här på bloggen. Det råder inget tvivel om att han är den mest populära dokumentärmakaren på redaktionen.

För bloggens del var det dock en helt annan händelse som lockade klick. 10-årsdagen av flodvågskatastrofen i Indiska oceanen som tog närmare 500 svenskars liv. P3 Dokumentär sände om Anton Bergs dokumentär från år 2010 och på bloggen blev recensionen av Flodvågskatastrofen den i särklass mest lästa under mellandagarna.

Höstens utmärkelser:

# Bästa (och enda) sport: Orienteringsdöden av Anton Berg.

# Mest naturvetenskap och medicin: Orienteringsdöden.

# Bästa val av temamusik: Gruvstrejken av Anton Berg. Han använder Ulf Dagebys "Gallret" från Modsfilmen Ett anständigt liv (1979).

# Bästa produktion: Fallet Linda Chen av Sara Lundin.

# Bästa klippning: Fallet Linda Chen.

# Mest nerv: Fallet Linda Chen.

# Mest mastodont: Fallet Linda Chen. 1h 38 min, längsta P3 Dokumentär någonsin.

# Mest klick på bloggen: Fallet Linda Chen.

# Största karaktärsmord: Fallet Linda Chen. Den friade sambon får sig en rejäl omgång. Men inom lagens ramar, så att säga.   

# Roligast: Kidnappningen av Uppsalastuden av David Mehr.

# Dokumentär som vagt påminner om kultdokumentären Plötsligt i Vinslöv: Kidnappningen av Uppsalastudenten.  

# Mest produktive: Anton Berg med två dokumentärer.

# Mest osannolika tajmning: Kidnappningsförsöket på Peter Wallenberg och den sovjetiska kartläggningen av Carl-Magnus Helgegren. Veckan efter att CMH:s dokumentär om sovjetiska kartläggning av svensk territorium dyker en ubåt upp i Stockholms skärgård. Vad är oddsen på det? Ungefär samma som att Zlatan någonsin ska vinna Ballon d'Or som världens bäste fotbollsspelare.

Avslutningsvis vill bloggen hedra de som mördades på satirtidningen Charlie Hebdo i Paris. Må mördarna brinna i helvetet.

/