tisdag 29 juli 2014

Raset i Tuve

Premiär: 5 oktober 2008 (lyssna här)
Av: Kristofer Hansson (hans sida på bloggen)

Medv
"Jag måste söka hjälp!" 
erkande
: GT:s reporter Mats Wångersjö, brandingenjören Kjell Collstedt, Ingela Thorell och hennes 14-åriga dotter Annika, Anna-Stina Lindén som besöker sina föräldrar i Tuve. 

Klipp: Nyheter inklusive professorn i geologi Gösta Eriksson som berättar vad som hänt i marken. En del korta miljöljud från räddningsarbetet. 
Längd: 1h 6min

1977, norra Göteborg. Helt plötsligt tar ett jordskred med sig ett villaområde stort som 37 fotbollsplaner. 67 villor rasar samman och 9 personer mister livet

Jag ska inte avslöja exakt vad orsaken är men det är inte det första raset i området kring Göteborg. 

Dokumentären är koncentrerad. I princip sker jordskredet samtidigt som dokumentären börjar och efterspelet är inte speciellt långt även om en stund ägnas åt att diskutera orsakerna och förutsättningarna för husbyggande runt Göteborg. 


Från P3 Dokumentärs hemsida. Bilden från SVT.
I särklass bäst är den då 14-åriga Ingrid (som då troligen hette Thorell i efternamn) som ger en målande beskrivning av hur det kändes att stå i ett hus som bryts i två delar. Hennes tankar runt att hon håller på att bli galen är väldigt talande. "Jag måste söka hjälp", tänker hon. Och då är det inte räddningspersonal hon tänker på. 

Journalister brukar sällan vara roliga att lyssna på i P3 Dokumentär men här skildras en reporter som själv upplever en del saker när han försöker traska genom rasmassorna strax efter katastrofen. 

Dokumentären är föredömligt kort och ger sig inte ut på några långa utsvävningar i teorier eller historik. Det finns dock en kort passage, inklusive ett bra nyhetsklipp, om raset i Surte år 1950

Mer att läsa på bloggen

Alla dokumentärer sorterade efter betyg
Alla kändisar i P3 Dokumentär.
Alla dokumentärer sorterade efter ämne
Bästa intervjuerna – hela listan. 
Alla producenter sorterade efter betyg
Årtalet – listan över alla år som behandlas.


Kidnappningen av Erik Westerberg

Premiär: 28 mars 2010 (lyssna här)
Av: Kristofer Hansson

Fart och fläkt. 
Medverkande: Kidnappningsoffret Erik Westerberg, kriminalaren Thomas Lundqvist som jobbade med fallet från Stockholm och polisen Annika Strömberg som jobbade med fallet på plats i Frankrike där överlämningen av pengarna skulle ske. 
Klipp: Nyheter samt de meddelanden som kidnapparna skickar till Erik Westerbergs pappa. 
Längd: 1h 13min

Erik Westerberg var 23 år och satt hemma i lägenheten i Stockholm och pluggade när det kom ett blomsterbud och ringde på porten. Erik släppte in honom - en stund senare låg han i fosterställning i en stor låda med en pistolmynning tryckt mot nacken. 

Kidnapparna ville ha 1,2 miljoner euro (cirka 12 miljoner kronor) för att släppa honom. Erik var son till Lars Westerberg som var vd för Autoliv. Pappan var god för många hundratals miljoner kronor.

Kristofer Hansson levererar en kriminalstory med högt tempo som vilar på Erik Westerbergs axlar. Det är han som kan berätta om något som ytterst få människor någonsin för uppleva - att bli kidnappad av helt okända personer. 

Kristofer Hansson kommer inte speciellt nära och Erik Westerberg känns inte avslappnad. Men det är ändå en unik inblick i vad som hände. 

Ett antal inspelade telefonsamtal mellan Lars Westerberg och kidnapparna spelas upp och de är mycket intressanta. 

Jag är inte helt förtjust i Kristofer Hanssons okritiska förhållningssätt till polisen. Han låter två poliser kommentera händelseförloppet utan en enda kritisk följdfråga. Vid ett tillfälle - när kidnappningsdramat är över och utredningen ska ta vid - säger han att den är "mycket noggrann" (ungefärligt citat). Det må vara sant att utredningen i fallet med Erik Westerberg var rigorös men med tanke på att Kristofer Hansson inte vekar ha några andra källor än polisen vet jag inte om det går att lita på. Poliser har en stark kåranda och är duktiga på att berömma sig själv. 

Det låter stundtals mer som Nordisk kriminalkrönika, där poliser själva skriver om kända fall, än ett journalistiskt verk. 

måndag 28 juli 2014

Skotten i Ådalen 1931

Premiär: 30 oktober 2011 (lyssna här)
Av: Sara Lundin (hennes sida på bloggen)


Ett viktigt dokument. 
Medverkande: Britta Wallin och Ernst Eriksson som förlorade sin far Viktor när han sköts ihjäl i Ådalen, Göte Jönsson - då 13 år och vittne till massakern i Ådalen, Barbro Johansson, ögonvittne som var 12 år vid händelsen, forskaren Roger Johansson som skrivit om massakern. 
Klipp: Polisen Janne Sundin som tycker det är idiotiskt att ta upp strejkbrytare till röda Ådalen. 
Längd: 1h 29min

Den svenska fackföreningsrörelsens viktigaste ögonblick. Eller för att säga det med dokumentärsskaparen Sara Lundins egen formulering: "En blodig kloss i det svenska folkhemsbygget."

Det handlar om Kristi himmelsfärd år 1931. Börskrisen år 1929 har slagit till på bred front - depression är på väg att få grepp om världen. I Ådalen i Norrland är arbetslösheten extra hög och genom strejker försöker arbetarna att vinna mark mot arbetsgivarna. Men arbetsgivarna tar in strejkbrytare, så kallade svartfötter, för att hålla igång skeppandet av pappersmassa. 

En dag tågar tusentals med arbetare mot hamnen där strejkbrytarna håller till. Men militären sätter stopp för det. Eira Söderberg, 20 år, Erik Bergström, 31 år, Evert Nygren, 22 år, Sture Larsson, 19 år och Viktor Eriksson, 35 år, dödas. 


Några minuter innan skotten faller.
Foto: Sten Sjöberg/IBL
Sara Lundin har en fin röst och är behaglig att lyssna på. Hon lotsar lyssnaren långsamt genom händelserna. Bäst är två ögonvittnen - Göte Jönsson och Barbro Johansson - som bara var 13 respektive 12 år när skotten föll och finns förmodligen inte i livet så länge till. Deras röster och vittnesmål är verkligen en gåva. 

Som vanligt med Sara Lundin så är hon ointresserad av maktens perspektiv. Ingen militär, politiker eller arbetsgivare finns med bland de intervjuade. Så för att vara en tämligen ensidig dokumentär är det lysande. 

När det kommer till arkivklippen är jag frågande. Vid tidpunkten har Sveriges Radio sänt i sex år och har två nyhetssändningar varje kväll. Men så vitt jag hör så är det inte ett enda nyhetsklipp från tidpunkten med. 

Mer att läsa på bloggen

Alla dokumentärer sorterade efter betyg
Alla kändisar i P3 Dokumentär.
Alla dokumentärer sorterade efter ämne
Bästa intervjuerna – hela listan. 
Alla producenter sorterade efter betyg
Årtalet – listan över alla år som behandlas.


söndag 27 juli 2014

Almstriden

Premiär: 25 oktober 2009 (lyssna här)
Av: Sara Lundin (hennes sida på bloggen)


Fokuserat, livfullt. Brost är bra. 
Medverkande: Skådespelaren Johannes Brost som var med och stred för almarna, DN-journalisten Eva Hernbäck, miljögruppen Alternativ stads Göran Folin, arktitektstudenten Kjell Sundström som upptäckte att almarna skulle fällas samt Helene Gate på Alternativ stad. 
Klipp: En kvinna som skriker när almarna ska tas ned, ljudet från motorsågar som går loss på almarna samt ansvarigt borgarråd i Stockholm Paul Grabö som gör en suveränt snurrig intervju en timme in i dokumentären. 
Längd: 1h 13min

Välkommen till betongdjungeln i Stockholm. Downtown, i centrum, är det gott om stål, betong, asfalt, glas och cement. Klarakvarteret har jämnats med marken och betongförorterna växer upp som svampar ur marken. 

I detta läge, år 1971, tänker inte folket låta staden riva ned de ståtliga almarna som står i Kungsträdgården ett stenkast från Plattan/Sergels torg. Men staden backar inte - Paul Grabö tycker inte att de kraftiga protesterna indikerar något brett folkligt stöd. 

Men när de norrländska skogsarbetarna väl är på plats och ska sätta sågen i träden utbryter kalabalik. En av dem som skadas i kravallerna är skådespelaren Johannes Brost som berättar fint om händelserna när Sara Lundin intervjuar honom. Det är inlevelsefullt och med bra språkbehandling. 


Märket från motorsågen syns
fortfarande. Foto: Holger Ellgaard
Det fläskas på ordentligt med Bo Hanssons instrumentala proggklassisker "Sagan om Ringen" som bakgrundsmusik/"theme". Skivan kom året innan den stora striden om almarna stod. 

Det är överlag fint mixat med ljud som går in i varandra/mjuka övergångar. Sara Lundin kör en kvinna som skriker vid almbråket som en slags andra temalåt - det återkommer flera gånger och är riktigt snyggt. 

Det som drar ned mest är att inte en enda politiker, ansvarig tjänsteman eller ens någon typ av expert - som exempelvis en historiker - används för att skapa lite kritiska infallsvinklar.

Mer att läsa på bloggen

Alla dokumentärer sorterade efter betyg
Alla kändisar i P3 Dokumentär.
Alla dokumentärer sorterade efter ämne
Bästa intervjuerna – hela listan. 
Alla producenter sorterade efter betyg
Årtalet – listan över alla år som behandlas.

lördag 26 juli 2014

Operation Stella Polaris och signalspaningen

Premiär: 10 november 2013 (lyssna här)
Av: Carl-Magnus Helgegren
MÖP - Militärt 
överintresserad person.

Medverkande: Finske signalspanaren, tillika mannen med världens mest skrovliga röst, Risto Heino, flyktingen Paavo Pusa, signalspanaren Leevi Babarin, militärförfattaren Joakim von Braun och Johanna Parikka Altenstedt som skrev boken "Operation Stella Polaris".
Klipp: Ett stort antal klipp från parhästarna Olle Häger och Hans Villius SVT-dokumentär "Operation Stella Polaris" från 1995. 
Längd: 1h 13min

Året är 1944 och andra världskriget pågår. Finland har precis fått på nöten i det andra kriget mot Sovjetunionen. Nu ska man sätta en plan i verket för att rädda den avancerade finska signalspaningen innan ryssen kommer och annekterar. Den hemliga militära operationen får namnet "Stella Polaris". Finnarna ska fly till Sverige. 

Eftersom finländarna var mycket framstående på signalspaning kom skeppandet av deras material samt personal att betyda mycket för uppbyggnaden av svenska FRA - Försvarets radioanstalt. 

Kalla mig hjärndöd men från och med 10:15 är jag ganska förvirrad. Det beror på en mängd saker. Vad är den röda tråden? Vad handlar detta om? Vem är hjälten - vem är skurken? Men framförallt för att reportern Carl-Magnus Helgegren inför ett klipp säger "ur Olle Hägers SVT-dokumentär om Stella Polaris". Sen hörs Hans Villius röst. (Hör ett smakprov här). 

Hans Villius kan vara svensk dokumentärfilms mest kända röst. Även om man inte kan namnet Hans Villius så går det inte att ta miste på dialekten, satsmelodin, språkbehandlingen, ämnet och tonen. 

Kanske skulle förvirringen gått över om det inte var för att Carl-Magnus Helgegren återkommande tar klipp från Olle Hägers och Hans Villius SVT-dokumentär om Stella Polaris. Och Carl-Magnus Helgegren gör ingen ansats till att reda ut vems välbekanta röst det är vi hör. Nästa gång han refererar till den kallar han den kort och gott för "SVT-dokumentären." 

'På slutet säger han igen: "Olle Hägers dokumentär." Hela tiden hör vi Hans Villius. 

I min förvirring funderar jag på om jag missat att det finns två dokumentärmakare med nästan exakt likadan röst när jag lyssnar på dokumentären. Det är innan jag börjar söka på nätet och inser att Olle Häger inte är Hans Villius. Men de gjorde film ihop. 

Jag tycker dokumentären känns slarvig. När finnarna ska fly i båt (och med buss) till Sverige spelas U96:s klassiska technolåt Das Boot - Ubåten (se nedan). Sen hörs det karaktäristiska ljudet av radareko från u-båten. Men inte skeppades finnar i u-båt?

Jag är också skeptisk mot att Gary Jules låt "Mad World" - mest känd från filmen Donnie Darko - spelas. Vad är den råda tråden i ljudbilden? Allt blandas: techno, filmmusik, Hans Villius omisskännliga röst, marschmusik, pianoklink och smetiga stråkar som hörs att de är från amerikanska informationsfilmer eller liknande. 





Mer att läsa på bloggen

Alla dokumentärer sorterade efter betyg
Alla kändisar i P3 Dokumentär.
Alla dokumentärer sorterade efter ämne
Bästa intervjuerna – hela listan. 
Alla producenter sorterade efter betyg
Årtalet – listan över alla år som behandlas.

fredag 25 juli 2014

Piratpillren och Hiv-medicinerna

Premiär: 29 augusti 2010 (lyssna här)
Av: Måns Mosesson
Suck. 

Medverkande: Indiske affärsmannen tillika läkemedelspiraten Yusuf Hamied som erbjuder Hiv-medicin till superlåga priser, Hiv-sjuke Pearl Tim i Uganda som som ser sin moder gå bort i Aids, förre ambassadören Lars Anell samt visselblåsaren och förre läkemedelschefen Peter Rost.
Klipp: Aids-sjuke musikern Philly Lutaaya från Uganda, klipp från afrikanska låtar som uppmärksammar Aids, nyhetsklipp från när Aids upptäcks i USA samt från läkemedelsreklam. 
Längd: 1h 30min

Dokumentären handlar om kampen för att få tillgång till billiga bromsmedicin i den fattiga delen av världen. De som fått hiv-viruset är dödligt sjuka utan bromsmedicinen - med den kan hiv ses mer som diabetes eller astma. Ansträngande, smittsamt - men inte dödligt. 

Men bromsmedicinen kostar 12 000 dollar (knappt 100 000 kronor) per år. Enligt Måns Mosesson beror det på patentlagarna som finns inom industrin. Bolaget som är först med bromsmedicinen får monopol och kan trissa upp priset under de 20-25 år som patentet gäller

Då dyker den indiske affärsmannen Yusuf Hamied upp som frälsaren - han piratkopierar medicinerna och säljer dem för en dryg 1000-lapp om året (1 dollar/dag). Det är alltså 1/100 av priset. 

Bäst i dokumentären är det klipp från en afrikansk informationsfilm där en man och en kvinna är sugna på lite hoolabaloo i halmen men har olika åsikt om kondom. Han vill slippa "love glove" ("I have a hat!") medan hon insisterar. 

Detta är producenten och reportern Måns Mosesson första dokumentär för P3. Han har ett överlag gott öga för detaljer och har valt ett intressant ämne. 

Men det saknar stringens. Jag känner mig ofta oförberedd på var storyn är på väg och vad som är poängen med olika passager. Jag är också frågande till att läkemedelsbolagen får omfattande och ihållande kritik genom hela dokumentären utan att en enda person från ett läkemedelsbolag har kontaktats av Måns Mosesson. 

Det mest problematiska är dock Måns Mosessons prator. Jag har själv gjort ett radioreportage för rikstäckande publik och försök göra något extra av konstformen "prator". Just då kändes det rätt snitsigt att jag stakade mig med flit och försökte prata känslosamt. 

I efterhand är det tydligt att inslaget försämrades. 

Ett exempel som knyter an till problemet med prator är när reportern Måns Mosesson intervjuar piraten Yusuf Hamied. Efter ett tag kommer reportern in med en prata och säger i den att Yusuf Hamied suckar och illustrerar det genom att sucka själv. Intervjuade Yusuf Hamied hör vi aldrig sucka. 

Jag har svårt att förklara det - men det känns fel. Lite som att ha syntolkning på filmen trots att man inte är synskadad. Och så upptäcker man att syntolkaren beskriver saker som inte syns på bilderna. 

Mer att läsa på bloggen

Alla dokumentärer sorterade efter betyg
Alla kändisar i P3 Dokumentär.
Alla dokumentärer sorterade efter ämne
Bästa intervjuerna – hela listan. 
Alla producenter sorterade efter betyg
Årtalet – listan över alla år som behandlas.

onsdag 23 juli 2014

IT-bubblan

Premiär: 29 juli 2007 (lyssna här)
Av: Anton Berg (hans sida på bloggen)


Ont om vanligt folk, liksom. 
Medverkande: Journalisten och aktivisten Lars Ohlsson, Algonets vd Bo Wänghammar, journalisten Björn Elmbrant som skrev en bok om bubblan "Dansen kring guldkalven", datanörden och anarkisten Svante Tidholm, entreprenören Johan Staël von Holstein, förre SAS-vd:n och superkapitalisten Jan Carlzon samt aktiegeniet, 82-åriga, Lina. 
Klipp: Ulf Dahlsten, vd för Icon Medialab, nyheter om börsen. 
Längd: 1h 27 min

Var är Jonas Birgersson och hans fleece-tröja? 

Att IT-bubblans ansikte utåt, rollspelsfantasten tillika Bredbandsjesus, Jonas Birgersson syns på bild över hela P3 Dokumentärs hemsida gör det än mer märkligt att han överhuvudtaget inte nämns - ännu mindre är intervjuad i Anton Bergs dokumentär. 

Men en lång rad andra viktiga spelare intervjuas - Johan Staël von Holstein från Icon Medialab, aktieklipparen Jan Carlzon och Algonets pionjär Bo Wänghammar. 


Johan Staël von Holstein - bäst i dokumentären. 
Dokumentären beskriver hur informationstekniken i slutet av 90-talet får en boost. Helt plötsligt inser alla att det måste finnas pengar att tjäna i den nya tekniken. IT-företagen - bland annat de som vill leverera bredband och hemsidor - blommar ut och når superkurser på börsen. 

Anton Berg lyfter fram att många vanliga svenskar satsar pengar på företagen. De går till sina banker och ekonomiska rådgivare och vill vara med i hajpen. För en hel del går det åt skogen. 

Svante Tidholm, för många mest känd som regissören till dokumentären "Som en pascha" om Europas största bordell samt bror till DN-journalisten Po Tidholm, sätter ett svårslaget rekord i att säga ordet "liksom" (23 stycken) under relativt kort tid. Men det är bra intervju i övrigt. Det fångar hur unga, även rebelliska människor, var en del av IT-bubblan. Svante Tidholm (som även är intervjuad i P3-dokumentären "Muthärvan och klotterkriget på SL") är en av få som blev miljonärer på hajpen eftersom han var en av de första på bolaget Spray. 

Jag kommer inte ifrån att Johan Staël von Holstein, som är mycket underhållande att lyssna på, låter precis som komikern Peter Wahlbäck (båda är från Halland). Han ger svidande kritik åt Aftonbladets veteranreporter Peter Kadhammar men Anton Berg biter ifrån och frågar om inte Kadhammar kanske hade sund skepsis mot IT-bubblan.

Det tycker inte Johan. 

Om ni tycker att en av bakgrundslåtarna känns igen så är det från P4 Dokumentär där den används som signatur. Jag vet inte vem som använde den först. 

Det finns flera brister i dokumentären. Men jag ska bara nämna en. Det är journalisten Lars Ohlsson, som är bra i det mesta han säger, refererar till en av sina klienters historia istället för att Anton Berg faktiskt söker upp denne eller en person med liknande historia för en intervju. 

För det är ju en brist att inte en enda av de "svensken i gemen" som påstås vara bubblans förlorare är intervjuad. 

tisdag 22 juli 2014

Den stora flyktingströmmen på 90-talet

Premiär: 13 augusti 2007 (lyssna här)
Av: Anton Berg (hans sida på bloggen)
Anton Bergs klart sämsta. 

Medverkande: Flyktingarna Leos och Eva Müller från Tjeckoslovakien, en invandrad flyktingkvinna från Ungern, flyktingförläggningen Figgeholms chef Per Loman, handläggaren Ulla Montan och fritidsledaren Arne Nilsson. 
Klipp: Det klassiska klippet när Birgit Friggebo vill sjunga "We shall overcome" men dessutom en uppföljande intervju i Aktuellt där hon berättar om sin bakgrund i frikyrkorörelsen. Moderaten Margareta Widell som inte gillar när invandrare går in i andras trädgård och skördar frukt samt en mycket arg anonym medborgare som tycker att gästfriheten gått för långt. 
Längd: 1h 28min

Anton Berg, mannen med superrösten, tar sig tillbaka till barndomens Figeholm utanför småländska Oskarshamn och tar sig en funderare runt vad som hände när den massiva flyktingvågen i början av 90-talet kom. 

På fyra år fördubblades antalet flyktingar och asylsökande: från 19 000 (år 1988) till 84 000 (år 1992). I invandringens spår följde gruppvåldtäkter, seriemord och sprängningar av svenska kyrkor.

Not! 

Och däri ligger så att säga dokumentärens problem. Anton Berg skildrar ett Sverige som förfasas över utlänningar som eventuellt slänger sopor bredvid soptunnan samt pallar frukt. Även om det är ett stort problem för en del småsinta svenskar så kan man knappast kalla det för viktigt för svensken i gemen. P3 Dokumentär avhandlar ofta statliga övergrepp, mördare, naturkatastrofer och terrordåd. 

Dokumentären nämner visserligen Lasermannen (en dokumentär om honom var redan gjord vid tidpunkten) men det är mest smuputtrigt och framförallt intresserar sig Anton Berg för lokalsamhällets småbråk. 

Förutom några klipp med rabiata flyktingmotståndare får vi inte höra hur någon av dem tänkte. Inte heller de politiker som får en del kritik riktade mot sig hörs. 

Det jag faktiskt har svårast för - förutom ensidigheten - är den idylliska pianomusiken. Anton Bergs hyllningsreportage till hembygdens vänligt sinnade flyktingmottagare är en flopp. 

Mer att läsa på bloggen

Alla dokumentärer sorterade efter betyg
Alla kändisar i P3 Dokumentär.
Alla dokumentärer sorterade efter ämne
Bästa intervjuerna – hela listan. 
Alla producenter sorterade efter betyg
Årtalet – listan över alla år som behandlas.

måndag 21 juli 2014

Tvångssteriliseringarna

Premiär: 8 oktober 2006 (lyssna här)
Av: Fredrik Johnsson och Kristofer Hansson
Ojämn dokumentär. Som
ofta är satans bra. 

Medverkande: Forskaren Kenneth Ögren, historieforskaren Maija Runcis, tvångssteriliserade Märta Eriksson, tvångssteriliserade Eugen Lybeck som köpte en hemförsäkring för det statliga skadeståndet som kom efter många, många år. 
Klipp: Överläkaren Elisabeth Kahan från 1982 pratar om "ursinnet" hos vissa sinnessjuka, arkivklipp bland annat om a-barn och snack förr i tiden om hur svaga individer riskerar att förvandla landet Sverige till en "gammal gubbe".
Längd: 1h 23min

"Själva hjärnsubstansen vi har, är okänslig för smärta" Forskaren Kenneht Ögren om varför man kunde utföra lobotomi utan centralbedövning.


In i hjärnan med denna!
Detta är tredje gången på bara två veckor som jag hör en P3 Dokumentär av Johnsson/Hansson som har en titel som bara beskriver halva dokumentären. Denna dokumentär handlar inte bara om tvångssteriliseringarna som ägde rum i Sverige utan också om de cirka 4 500 personer som utsattes för lobotomi. 

De var båda del av samma statliga lust att dra ned på kostnader för psykvård samt rensa ut imbecilla – eller som de kallades då: "fem-femmor". 

Lobotomins historia inleder dokumentären och reportrarna fläskar på med suggestiv musik som kunde varit hämtad från en skräckfilm. Det är mycket detaljer och en insikt drabbar mig: David Lynchs legendariska skräckfilm Erasherhead kanske handlar om lobotomi. 

I akt två möter vi de drabbade i berättelsen om folkhemmets terror. Då är det finstämt piano och efter att vi lärt känna Eugene, Märta och Vivianne börjar den avslutande biten om tvångssteriliseringarna. Dessa drabbade uppåt 60 000 personer, framförallt kvinnor. 

Det finns en tydlig favorit i del två: Märta Eriksson. Hon tvångssteriliserades för att hon påstods vara lössläppt. Hon har den unika förmågan att behandla sitt tragiska livsöde så att man som lyssnare blir lycklig av att höra henne. 


Lustig kommentar på en nätsajt. Men, faktiskt, i linje med statens slutsats år 1999.
Mindre lyckad är forskaren Maija Runcis som Hansson/Johnsson av någon obegriplig anledning låtit prata mycket länge. 

Är hennes mun är det idel osexiga ord som: "Medicinalstyrelsen", "påtryckningar", "underkastar", "ytterligare fokus", "kontrollinstrument", "affekt" och "underteckna". Det sänker tempot och förtar den dramatik som de berörda kvinnorna och männen bidrar med. Det lustiga är att hon helt plötsligt använder sig av uttrycket "knulla runt". 

När det är som bäst, när även fina (och lobotomerade) Vivianne Lindberg hörs, är det ett fint porträtt över folkhemmets rasrena tankar och de som drabbades av dem. Musikvalet förstärker. 

Nedan: SVT-dokumentären "Det vita snittet" om lobotomi. 


fredag 18 juli 2014

Enbomaffären

Premiär: 28 oktober 2012 (lyssna här)
Av: Fredrik Johnsson (hans sida på bloggen)
Sveriges egen häxjakt
på 'rödingar'. 

Medverkande: Spiondömde Hugo Gjersvolds son Stellan (som var åtta år när pappan fängslades), Birgit Engström, dotter till dömde Fingal Larsson, journalisten Tomas Bresky som skrev en bok om fallet och Norrskensflammans Alf Löwenborg. 
Klipp: Åklagare Werner Rhyninger läser sin slutplädering till TT-radion, den dömde Fingal Larsson och Hugo Gjersvold. 
Längd: 1h 19min

Detta måste vara den sista P3 Dokumentär Fredrik Johnsson gjorde (får kolla detta inom en snar framtid). Efter sju år och ett mycket stort antal ambitiösa dokumentärer har han vandrat vidare - till TV3:s Brottskod i första hand. Ett program han gör med Kristofer Hansson som han startade P3 Dokumentär med. 

Denna dokumentär handlar om det som ofta nämns som ett av de största rätthaverierna i svensk historia. Journalisten och kommunisten Fritiof "Bodenspionen" Enbom döms till livstids straffarbete år 1952 - samtidigt som häxjakten på kommunister i USA under McCarthy-perioden pågår som bäst. 


Fritiof Enbom år 1952. Foto: Pressens bild
Med sig i fallet tar han ett stort antal vänner som han som han pekar ut som medhjälpare. För flera av dem, samt deras familjer, blir konsekvenserna förödande. 

Dokumentären är snyggt gjord och böljar fram och tillbaka i hur man känner inför Enbom. Är han skyldig eller oskyldig? Och hur är det med Gjersvold och Fingal Larsson - är de oskyldiga? 

Intervjun med Birgit Engström, Fingal Larssons dotter, är fin och det parti hon pratar om björkarna är nästan ensamt värt lyssningen. "Problemet" med Fredrik Johnsson är att han brukar researcha sina dokumentärer minituöst vilket inte är fallet denna gång. Till viss del tar han rygg på journalisten Tomas Bresky vilket blir lite trist. 

Pratorna är ovanligt dåliga. Fredrik Johnsson låter inte som sig själv. 

Dömde Lilian Ceder, som var kär i Fritiof Enbom, talar ut i Aftonbladet

Gottrörakraschen

Premiär: 4 maj 2008 (lyssna här)
Av: Fredrik Johnsson
Bråk och mirakel. I luften. 

Medverkande: Flygvärdinnan/pursern Eva Björnemark, den "hemlige hjälten" Per "Pelle" Holmberg, styrman Ulf Cedermark, svårt ryggskadade Karin Gustavsson, flygchefen på SAS Johan Juhlin, 10-årige Caroline Persson (i dag King), Nils Benker på Statens haverikommission samt passageraren Bo Emten. 
Klipp: Statsminister Carl Bildt (M) säger att det som hänt är något av ett "mi-r-r-r-akel", nödropet från flygplanet strax innan det störtar samt hjälteförklarade danske piloten Stefan Rasmussen
Längd: 1h 21min

Året är 1991 och Sverige har nyligen fått en borgerlig regeringen. Den första på mycket länge. Snart kommer Carl Bildt (M) få stå i tv och säga att flygkraschen i Gottröra är ett mirakel. Hans halländska överklass-r kommer att vara lika tydliga som när han några år senare myntar uttrycket "röd-grön röra". 

"Det är ett mi-r-r-r-akel!" 

Det som hänt är att ett svenskt flygplan på väg från Arlanda till Köpenhamn har störtat utanför en liten by på landsbygden. Fyra minuter efter start har något visat sig vara fel och inte bara en motor - utan båda - har lagt av. 

Nu seglar jetflygplanet med 122 passagerar och 7 besättningsmän i luften på väg i backen. Som en fågel utan vingar - som inte har någon chans att nå tillbaka till boet Arlanda. 


Så knäcktes planet. Från haverirapporten. 
Längst fram i cock pit sitter danske piloten Stefan Rasmussen. Han tänker på att han ska dö och ser sitt liv passera i revy. Sen ber han. Bakom honom stormar en av passagerarna fram - ledige piloten Pelle Holmberg. "Titta rakt fram!" skriker han till den skräckslagne dansken. 

Jag tänker inte avslöja mer eftersom det säkert finns en hel del som inte kan detaljerna om kraschen. På det sätt som producenten Fredrik Johnsson gjort dokumentären är den rakt igenom fylld med spännande detaljer och intressanta livsöden - det som jag avslöjat är bara en bråkdel. 

Dokumentären är ljudlig, smart, känslosam, konfliktfylld, dramatisk och koncentrerad. Några få låtar återkommer som temamusik och de är valda med omsorg. Jag dristar mig till att påstå att musikvalet är modigt. 

Imponerande. 

Läs rapporten från Statens haverikommission här. Där finns bland annat inspelning från vad som sägs i cock pit. 

torsdag 17 juli 2014

Falklandskriget

Premiär: 29 juli 2012 (lyssna här)
Av: Martin Ezpeleta
Suveräna arkivklipp. 

Medverkande: John Fowler, lärare på Falklandsöarna, soldaten Michael Sullivan, Paula Reid, bodde på öarna under kriget, argentinske soldaten Viktor Altenberg, argentinaren Marcela Dardela och militären Stefan Holmqvist. 
Klipp: Guvenören på Falklandsöarna Rex Hunt, en radiopratare som får sin station övertagen av militär i direktsändning samt ett otroligt roligt personporträtt av Margret Thatcher signerat Sveriges Radios Ekoredaktion. Journalisten Robert Fox när han går i land med första brittiska styrkan.
Längd: 1h 27min

Vem ger sig in i ett krig om ett ön med 2 913 personer som saknar ekonomisk eller politisk vikt? Ja, en helgalen argentinsk militärdiktatur - och ett deppigt Storbritannien som suktar efter något kul att göra för (stormakts)självkänslans skull. 

74 dagars krig kostade 1 000 människors liv. De flesta dog när britterna sänkte Argentinas enda kryssningsfartyg General Belgrano. 

Dokumentären förtjänst ligger främst i arkivklippen. Det är en gedigen vända i arkivet och Ekot-klippet som beskriver hur järnladyn Margret Thatcher kommit till makten är en riktig pärla som gör mig lycklig. Tack Martin Ezpeleta för två saker: att du letade upp det och lyssnade på det - och för att du tog med det i dokumentären! 


Det tog tre veckor för de brittiska
soldaterna att ta sig till öarna. 
Vi får också höra en brittisk reporter som går i land på öarna tillsammans med första brittiska styrkan. Han rapporterar hela vägen från båten till land och gör det med intellektuell skärpa. Klippet när radiostationen övertas i direktsändning är också härligt. 

Det finns också en sekvens när britterna blir fångade och pepprade av argentinska bombflygplan som är bra med känsla och detaljer. 

Till bristerna hör att Martin Ezpeleta hoppar i kronologin och att han inte har med några öbor förrän mot slutet av dokumentären. Trots att de pratar om saker som hänt tidigare och således borde varit med tidigare för att förstärka närvarokänslan. 

Det största problemet förutom det är Martin Ezpeletas prator. Han tar konsekvent bort ljudet när det är dags att prata och det sänker tempot. Synd att det matas på med ljud titt som tätt men varje gång det är dags för Martin Ezpeleta blir det tyst som på kyrkogården. 

Den exekutiva producenten Amanda Rydman har massor av erfarenhet, varför har hon inte lagt på lite bakgrundsmusik?