Lasermannen

Premiär: 5 maj 2005 (lyssna här)

Gjord med handen i byxfickan.

Av: Fredrik Johnsson (hans sida på bloggen) och Kristofer Hansson (hans sida på bloggen) 

Medverkande: Journalisten Gellert Tamas och polisens utredare Lennart Thorin. 
Arkivklipp: Nyheter. Ofta från riksdagsvalet 1991.
Längd: 1h 25min

Den tredje dokumentären som redaktionen gjorde. Första var om Tjernobyl och den andra var dramat på Västtyska ambassaden 1975. 

En gång pressade en journalist (kan ha varit Camilla Kvartoft på SVT:s Veckans brott) Leif GW Persson att välja vem av de båda lasermännen (90-talets John Ausonius i Stockholm/Uppsala och 00-talets Peter Mangs i Malmö) som egentligen är farligast. 

Leif GW Persson resonerar en stund och verkar inte riktigt vilja välja. Båda är mordiska galningar, det råder det ingen tvekan om. Peter Mangs har visserligen begått två mord medan John Ausonius bara har ett på sitt samvete - å andra har John Ausonius begått fler mordförsök. Han har dessutom rånat ett stort antal banker. 

Till slut säger dock Leif GW Persson att den förste lasermannen, John Ausonius, nog är den han helst skulle undvika att vilja hamna i en mörk gränd med. John A har uppvisat ett större mått av aggressivitet - han har vågat gå närmare sina offer och verkar mer hämningslös. 

Denna dokumentär är i enklaste laget. Simpel. Polisens utredare Lennart Thorin är den ende som intervjuas förutom ett kort klipp med Gellert Tamas. En stor brist är att det inte finns någon kritik mot polisens senfärdiga agerande. Rent allmänt är det mycket klipp från 1991 års valupptakt och när statsvetaren Sören Holmberg sitter i valstudion och säger att Socialdemokraterna har gjort ett väldigt dåligt val så undrar jag vad det har med Lasermannen att göra. 

Visst, det går vidare mot Ny Demokrati - men det är utspätt och ofokuserat. Dessutom är Gellert Tamas snack om att Ny Demokrati är samma sak som Lasermannen lite tröttsamt. Det var inte Ian Wachtmeister som sköt tio personer - utan John Ausionius. 

Musiken med The Latin Kings och Infinite Mass är grym och som jag förstår det har grupperna medgett att deras musik används. Det ger kontrastverkan och blir som ett slags statement mot Lasermannens dåd. Det är kul och spirituellt. 

I den jubileumspodd som F Johnsson och K Hansson gjorde inför 10-årsdagen så är det i och med denna dokumentär som "koden" för hur P3 Dokumentär skulle låta knäcktes.