Premiär: 14 juli 2016 (
lyssna här)
Av:
Hugo Lavett
Exekutiv producent: Robert Barkman
 |
| Enhetligt. Naket. |
Medverkande:
Lovisa Nordin Pedersen som var 16 år när hon befann sig på sitt första Utöyaläger och tvingades fly massmördaren Anders Behring Breivik,
Marte Gustavsson Ödegården som sköts med två skott på Utöya, svenske vänsterpolitikern
Ali Esbati som överlevde massakern,
historikern Mattias Gardell samt
journalisten Mattias Carlsson som då var på Aftonbladet och var förste svenske journalist på plats vid Utöya.
Klipp: Ljud från boende runt Utöya som filmat från fastlandet, liknande filmer från bomben i Oslo, ljud från presskonferenser och intervjuer med bland annat statsminister Jens Stoltenberg, Anders Behring Breiviks första samtal till polisen när han säger att han vill överlämna sig.
Längd: 1h 24min
Liknande dokumentär:
Diskoteksbranden i Göteborg av Anton Berg (2008).
Hugo Lavetts andra dokumentär för P3. Den första handlade om
mordet på Therese Johansson Rojo och det var en mycket populär dokumentär. Det märks i hur mycket den delas på sociala medier samt att recensionen här på bloggen är mycket läst. Bloggen utnämnde den till dåvarande säsongs bästa och
Hugo Lavett intervjuades om arbetet.
Det är fem år sedan Anders Behring Breivik genomförde den värsta massakern i modern tid i Norge. Först sprängde han en bomb i regeringskvarteret i Oslo och sedan åkte han till närbelägna ön Utöya och sköt ihjäl politiskt intresserade och engagerade ungdomar.
Det är kanske den mest uppmärksammade händelsen i Norden på mycket länge. Jag själv bevakade rättegången för Sveriges Radio Ekot sittandes på redaktionen i Stockholm. Jag hade ljudet från rättegången i mina hörlurar och rapporterade på webben. Det var laddat. Anders Behring Breivik inledde varje förhandlingsdag med att göra någon slags fascistisk hälsning inför rätten.
Dokumentären fokuserar på tre personer som överlevde massakern. Det är närgångna och bra intervjuer. Framförallt Ali Esbati och Lovisa Nordin Pedersen är mycket närvarande. Det är behagligt att lyssna på dem. Jag lystrar. Jag ser det framför mig. Jag hör röstens klang tydligt.
Det är en trygg känsla. Jag vilar i fasan, i faran, i förödelsen. Jag känner hur nära det är att deras liv släcks. Jag förnimmer en kula, två, som genomborrar mig. Precis som Ali Esbati berättar. Många av dem på ön funderade på hur det skulle kännas av bli skjutna. Hur känns en dumdumkula som genomborrar din yttre skyddsbarriär - din hud - och sedan splittras i din kropp och förstör dina muskler, dina artärer och vener, dina organ?
Lovisa Nordin Pedersen simmar över sundet. "Det är som om att man badar i en älv. Det är mjukt vatten. Det är inte så salt. Det luktar inte hav. Det luktar som åska, jord. Det är mörkt, man ser inte ned. Det är grönt på fjället, grönt på ön, grå himmel. Det är som att se en polaroidbild av världen. Det var speciell värld runt ön", säger hon.
Det är poesi: "Det [vattnet] luktar som åska."
Hugo Lavett gör ett lyckat musikval. Den är återhållsam och ligger ofta lågt i bakgrunden. Jag vet inte vad det är men något
låter som Boards of Canada. En mer mäktig slinga återkommer några gånger när massmördaren skildras. Det är effektivt. Jag har lyssnat den två gånger på två dagar.
Den svenske journalisten Mattias Carlsson, då på Aftonbladet, hörs lite grann mot slutet. Han hade med sig fotografen Nickas Hammarström som har
valt ut 12 bilder från massakern som han publicerat på sin hemsida.
Den bild han själv tycker bäst om är på den pojke som gömt sig på en otillgänglig klippavsats och sedan räddas.
Är det något nytt, frågade en kollega i dag när jag rekommenderade den. Nja, det är inget nytt. Men det är befriat från klyschor. Det är välgjort. Koncentrerat. Fokuserar på nuet med några upplysande kommentarer från Mattias Gardell som ger en inblick i massmördarens idévärld. Rikligt illustrerat. Bra närvaro i intervjuerna. Intervjun med Lovisa Nordin Pedersen kommer jag att lägga med högt upp listan med de bästa intervjuerna som gjorts i P3 Dokumentärs långa historia.
Aftonbladets journalist Carina Bergfeldt skrev ett lysande sammanfattande reportage om massakern som
gav henne Stora journalistpriset. Den finns tyvärr bara som Plus-artikel.
Men här är den.
Mer:
Alla dokumentärer sorterade efter betyg.
Alla kändisar i P3 Dokumentär.
Alla dokumentärer sorterade efter ämne.
Bästa intervjuerna - hela listan.
Alla producenter sorterade efter betyg.
Betyg på P3 Dokumentär-bloggens personalstyrka får plats i min Saab. I går gjordes intervju med säsongens vinnare för bästa dokumentär. Alltså: Ett samtal med Laura Wihlborg som gjorde Värstingresan. Hon frågade mig när jag ringde dagen innan och bokade intervjun hur lång tid den kunde tänkas ta. Jag sa att det tar åtminstone 15 minuter.
Intervjuerna med säsongens vinnare av bloggpriset brukar vara trevliga tillställningar. Här får jag chansen att prata journalistik med duktiga hantverkare. Intervjuerna brukar vara 45-60 minuter.
Sedan fortsatte jag intervjun ytterligare 15 minuter. Jag försökte se normal ut så att omgivningen inte skulle tro att jag var en blottare. Utstråla: Jag jobbar faktiskt här.
