fredag 16 maj 2014

Dråpmisstänkta barnläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus

Premiär: 23 november 2013 (lyssna här


Den femte micken 
var inte långt borta.
Medverkande: Dråpmisstänkta läkaren Viveka Lindén, författaren Ingvar Eriksson, läkarens advokat Björn Hurtig, chefsåklagare Peter Claesson
Klipp: Ett inspelat samtal mellan tre poliser och rättsläkaren där tankar om seriemord dryftas, åklagare Elisabeth Brandt, juridikprofessorn Mårten Schultz. 
Längd: 1h 32min

Narkosläkaren Viveka Lindéns liv slogs i spillror en förmiddag för drygt fem år sedan. Innan det var hon en helt vanlig läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm. Hon levde ett normalt liv och vurmade för sina vänner, familj, kollegor och sina hundar. 

Sen dog ett litet barn på sjukhuset under mystiska omständigheter och det dröjde inte länge innan Viveka Lindén satt inlåst i en poliscell och blev torterad av vakterna. De spottade henne i ansiktet och misshandlade henne. 

På Flashback kallas hon seriemördare. 

Men allt var påhittat av en grupp med åklagare och poliser som gick loss på det analysresultat som visade att det döda barnet hade världshistoriens största dos av lugnade läkemedel i sig. Vilket de av okänd anledning fick för sig att Viveka Lindén gett henne. Som ett barmhärtighetsmord eftersom flickan var dödligt sjuk. 

Detta är en fullständigt osannolik historia som fram till 15-20 minuter från slutet berättas med intensitet, glöd och rättspatos. Den hånade och misshandlade läkaren Viveka Lindéns röst skär genom hjärtats alla vrår och gömmor på mig. Jag blir förbannad. 

Egentligen skulle jag kunna låta bli att berätta varför detta inte är en femma i betyg. Men jag skulle vilja säga något om en dokumentärs psykologi och vikten av uthållighet i arbetet. För när det är ungefär 20 minuter kvar av dokumentären börjar det komma så kallade illar (illustrationer - det vill säga citat från intervjuade) som upprepar något som redan tidigare sagts. 

Den blir tjatig. Den tappar tempo. 

Jag var rädd för det - det måste jag erkänna. När dokumentären rullar på minut efter minut och känns så perfekt så växer spänningen. "Måtta han och hans exekutiva producent Amanda Rydman ro detta i hamn utan att tappa fart. Styr bara in skutan, håll samma kurs, gör exakt som du gör." 

Men självförtroendet verkar tryta. Den tidigare kristallklara frågeställningen sjabblas bort - reportern vill verkligen ha svar från åklagaren. "Hur i helvete kunde du driva detta till rättegång?" Men han säger det inte rakt ut. Istället blir det antydningar och rikligt återgivna politikersvar från åklagaren. 

Ibland måste man acceptera att man aldrig får reda på varför. 

Dagens Nyheters journalist Nicklas Orrenius skrev ett långt reportage om läkaren som är läsvärt. 

Detta var David Mehrs femte dokumentär för P3. Han har tidigare gjort om bland annat folkmordet i Rwanda. 

Mer

Alla dokumentärer sorterade efter årtal

Alla dokumentärer sorterade efter betyg

Alla dokumentärer sorterade efter ämne

Alla producenter sorterade efter betyg

1 kommentar:

  1. kusligt med häktespolisen! vem hade givit order om misshandeln? ska vi förfäras över syrien?

    SvaraRadera