Tvångssteriliseringarna

Premiär: 8 oktober 2006 (lyssna här)
Av: Fredrik Johnsson och Kristofer Hansson

Ojämn dokumentär. Som
ofta är satans bra. 

Medverkande: Forskaren Kenneth Ögren, historieforskaren Maija Runcis, tvångssteriliserade Märta Eriksson, tvångssteriliserade Eugen Lybeck som köpte en hemförsäkring för det statliga skadeståndet som kom efter många, många år. 
Klipp: Överläkaren Elisabeth Kahan från 1982 pratar om "ursinnet" hos vissa sinnessjuka, arkivklipp bland annat om a-barn och snack förr i tiden om hur svaga individer riskerar att förvandla landet Sverige till en "gammal gubbe".
Längd: 1h 23min

"Själva hjärnsubstansen vi har, är okänslig för smärta" Forskaren Kenneht Ögren om varför man kunde utföra lobotomi utan centralbedövning.

In i hjärnan med denna!

Detta är tredje gången på bara två veckor som jag hör en P3 Dokumentär av Johnsson/Hansson som har en titel som bara beskriver halva dokumentären. Denna dokumentär handlar inte bara om tvångssteriliseringarna som ägde rum i Sverige utan också om de cirka 4 500 personer som utsattes för lobotomi. 

De var båda del av samma statliga lust att dra ned på kostnader för psykvård samt rensa ut imbecilla – eller som de kallades då: "fem-femmor". 

Lobotomins historia inleder dokumentären och reportrarna fläskar på med suggestiv musik som kunde varit hämtad från en skräckfilm. Det är mycket detaljer och en insikt drabbar mig: David Lynchs legendariska skräckfilm Erasherhead kanske handlar om lobotomi. 

I akt två möter vi de drabbade i berättelsen om folkhemmets terror. Då är det finstämt piano och efter att vi lärt känna Eugene, Märta och Vivianne börjar den avslutande biten om tvångssteriliseringarna. Dessa drabbade uppåt 60 000 personer, framförallt kvinnor. 

Det finns en tydlig favorit i del två: Märta Eriksson. Hon tvångssteriliserades för att hon påstods vara lössläppt. Hon har den unika förmågan att behandla sitt tragiska livsöde så att man som lyssnare blir lycklig av att höra henne. 

Lustig kommentar på en nätsajt. Men, faktiskt, i linje med statens slutsats år 1999.

Mindre lyckad är forskaren Maija Runcis som Hansson/Johnsson av någon obegriplig anledning låtit prata mycket länge. 

Är hennes mun är det idel osexiga ord som: "Medicinalstyrelsen", "påtryckningar", "underkastar", "ytterligare fokus", "kontrollinstrument", "affekt" och "underteckna". Det sänker tempot och förtar den dramatik som de berörda kvinnorna och männen bidrar med. Det lustiga är att hon helt plötsligt använder sig av uttrycket "knulla runt". 

När det är som bäst, när även fina (och lobotomerade) Vivianne Lindberg hörs, är det ett fint porträtt över folkhemmets rasrena tankar och de som drabbades av dem. Musikvalet förstärker. 

Nedan: SVT-dokumentären "Det vita snittet" om lobotomi.