tisdag 29 juli 2014

Kidnappningen av Erik Westerberg

Premiär: 28 mars 2010 (lyssna här)
Av: Kristofer Hansson

Fart och fläkt. 
Medverkande: Kidnappningsoffret Erik Westerberg, kriminalaren Thomas Lundqvist som jobbade med fallet från Stockholm och polisen Annika Strömberg som jobbade med fallet på plats i Frankrike där överlämningen av pengarna skulle ske. 
Klipp: Nyheter samt de meddelanden som kidnapparna skickar till Erik Westerbergs pappa. 
Längd: 1h 13min

Erik Westerberg var 23 år och satt hemma i lägenheten i Stockholm och pluggade när det kom ett blomsterbud och ringde på porten. Erik släppte in honom - en stund senare låg han i fosterställning i en stor låda med en pistolmynning tryckt mot nacken. 

Kidnapparna ville ha 1,2 miljoner euro (cirka 12 miljoner kronor) för att släppa honom. Erik var son till Lars Westerberg som var vd för Autoliv. Pappan var god för många hundratals miljoner kronor.

Kristofer Hansson levererar en kriminalstory med högt tempo som vilar på Erik Westerbergs axlar. Det är han som kan berätta om något som ytterst få människor någonsin för uppleva - att bli kidnappad av helt okända personer. 

Kristofer Hansson kommer inte speciellt nära och Erik Westerberg känns inte avslappnad. Men det är ändå en unik inblick i vad som hände. 

Ett antal inspelade telefonsamtal mellan Lars Westerberg och kidnapparna spelas upp och de är mycket intressanta. 

Jag är inte helt förtjust i Kristofer Hanssons okritiska förhållningssätt till polisen. Han låter två poliser kommentera händelseförloppet utan en enda kritisk följdfråga. Vid ett tillfälle - när kidnappningsdramat är över och utredningen ska ta vid - säger han att den är "mycket noggrann" (ungefärligt citat). Det må vara sant att utredningen i fallet med Erik Westerberg var rigorös men med tanke på att Kristofer Hansson inte vekar ha några andra källor än polisen vet jag inte om det går att lita på. Poliser har en stark kåranda och är duktiga på att berömma sig själv. 

Det låter stundtals mer som Nordisk kriminalkrönika, där poliser själva skriver om kända fall, än ett journalistiskt verk. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar