Örebromannen

Premiär: 27 september 2018 (lyssna här)
Av: Ivan Solander, Matilda Blom och Caroline Lundin
Producent: Jon Jordås

Sveriges värsta serievåldtäktsman. 

Medverkande: Örebromannens offer "Sara" som med nöd och näppe klarar sig från att bli våldtagen, "Lovisa" som våldtas av Örebromannen (rösten är inläst av skådespelare), polisens kriminalare Peter Springare, polisens civilanställde analytiker Christina Innala (som kallas Nina i dokumentären), rikskriminalpolisens analytiker Jocke Hildeby (expert på geofrafisk profilering), två vittnen som hjälper ett av offren,
Klipp: Upprörda örebroare som uttalar sig i radio, nyheter
Längd: 1tim 2min
Liknande dokumentärer: Hagamannen av Carl-Magnus Helgegren (2009), Södermannen av Emma Janke (2011)

Örebromannen, även Sveriges värsta våldtäktsman i modern tid. En enstörig ung man med smak för droger som våldtar och försöker våldta ett stort antal kvinnor i Örebro. Han färdas med cykel genom natten på jakt efter sina offer.

En av poliserna som jagar honom är Örebros numera ökände kriminalare Peter Springare. Japp, den Peter Springare, han som menade att Sveriges grova brottslighet i princip handlar om invandrare och att våldtäkter är kulturellt betingade. Han som polisanmäldes av sin egen polisledning.

Det är lite speciellt att han som lyft fram hur invandrare är överrepresenterade när det kommer till våldtäkter (och dessutom poängterat att offren etniska svenskar) här får medverka i en opolitisk kontext och då blir expert i ett fall som rör en etnisk svensk, som utan motstycke, våldtar svenska kvinnor.

Hela listan: Från bäst till sämst – alla dokumentärer 

Detta är trots allt Sveriges värste våldtäktsman. Att höra denna och de gamla P3-dokumentärerna om Hagamannen och Södermannen ger en relativt bra inblick i serievåldtäktsmän och deras offer. Dokumentärens starkaste del är att ett av offren intervjuats och hon berättar i detalj om våldtäkten. Tyvärr är det inläst av en skådespelare så en del av närvaron uteblir. Men det är en bra skådespelarinsats så jag tycker det är klart lyssningsvärt.

Det är detaljerna som gör det, exempelvis hur hon känner inför att hon är bunden med buntband. Och när hon återger hur Örebromannen svarar när hon ber om nåd. Samt de två vittnena som dyker upp och deras stressade agerande.

Det är en rak och redig dokumentär. Relativt sparsmakad i musik, miljö- och effektljud. Det är enkelt, pratigt. Det klart största minuset är att vi aldrig hör hur våldtäktsmannen Niklas Eliasson låter. Tyvärr har de inte fått tag på – eller valt bort att spela upp det – ljuden från den delen av rättegången som var öppen för allmänheten.