Mordet på Elin Krantz

Premiär: 7 december 2017 (lyssna här)
Av: Lasse Edfast
Producent: Magnus Arvidson

Uppmärksammat Göteborgsmord.

Medverkande: Elins systrar Emelie och Maria, Elins bästa kompis från uppväxten i Falköping Karin, Elins klasskompis Hanna på hudterapeututbildningen, Ephrem Yohannes som dömdes för mordet (intervjun är gjord i fängelset), hundföraren Anders berättar om när hans schäfer Millie hittar Elins kropp, poliserna Patrick och Fredrik som hittar den misstänkte på centralstationen i Göteborg, åklagare Stina Lundqvist, Mats Dagerlind, ökänd politiskt inkorrekt skribent (som "halvångrar" att han sprider kränkande bilder på mordoffret), Asle Toje, norsk forskare och debattör, ett vittne som hörde Elins skrik, DN-journalisten Niklas Orrenius som bevakat Sverigesdemokraterna under mer än ett decennium (tidigare på Sydsvenskan),
Klipp: Från hemmavideo, nyheter, Jimmie Åkesson pratar om invandrares hat mot svenska tjejer inför valet år 2010, kort musikklipp bland annat Swedish House Mafias hit "One" från år 2010, Efterlyst i TV3, rädda göteborgare som inte vill åka spårvagn igen, inlästa hatiska kommentarer på nätet, Sven-Erik Alhem, brottsofferjourens ordförande, inläsningar från ökände Julia Caesar (bakom namnet döljer sig före detta DN-journalisten Barbro Jöberger),
Längd: 1tim 11min
Liknande dokumentärer: Mordet på Sara Westin och 5 i 12-rörelsen av Martin Ezpeleta (2014)

Under år 2010 pågick två mordrättegångar i Göteborg med stora likheter – trots att båda innehöll relativt ovanliga ingredienser. Unga kvinnor på väg hem från fester blev sexmördade samtidigt som händelserna fångades i mobilsamtal.

I det första fallet handlade det om 18-åriga Nancy Tavsan som slogs ihjäl med en stor glasflaska när hon var på väg hem från en fest i förorten Hjällbo. Den 22-årige gärningsmannen Abdulaziz Hussein, kallad Skuggan, försökte våldta Nancy och mördade henne sedan.

Läs mer: Alla dokumentärer – bäst till sämst

I det andra fallet handlade det om 27-åriga Elin Krantz som våldtas och mördas när hon går av spårvagnen i illa ansedda Länsmansgården på Hisingen i Göteborg. 22-årige Ephrem Yohannes grips senare. Mördarna i båda fallen döms till 16 års fängelse och livstids utvisning.

Dokumentären handlar om det senare fallet. Det är en ambitiös dokumentär som växlar bra mellan den historiska politiska kontexten, det privata samt brott och straff. Den börjar lugnt med att vi lär känna Elin Krantz som en Falköpingsfostrad tjej med smak för fest som flyttar till Göteborg, temperaturen ökar när den politiska kontexten vävs in efter cirka 10 minuter. Vi förstår att invandringsdebatten kommer att dyka senare igen.

Spänningen stegras när dagen för mordet behandlas. Elin Krantz ödesdigra sista resan med spårvagnen är dramatisk. Ett vittne som hör hennes skrik levandegör berättelsen. Tempot sänks tyvärr betydligt under den långa sekvens där sökandet efter Elin skildras.

Men en halvtimme in når dokumentären sitt klimax. Två poliser berättar om det osannolika gripandet av den misstänkte mördaren och den efterföljande scenen med Elin Krantz närstående på bårhuset är tät.

Hur åklagarens bevis mot den misstänkte ser ut redovisas hyfsat. Men mördarens osannolika bortförklaring (han själv hörs också) är inte tillräckligt tydligt framställd. Det låter bitvis som om att fel man fällts för mordet.

Ephrem Yohannes filmas när han följer efter Elin
Krantz från spårvagnen. Hon hittas mördad i närheten.

Mot slutet av dokumentären tas det upp hur mordet på Elin Krantz utnyttjas av diverse ljusskygga krafter för att smutskasta invandrare. Det mesta är spännande. Intervjuerna med Niklas Orrenius och Mats Dagerlind fungerar bra mot varandra. Inläsningar av Julia Caesars texter är snygga och bra musiksatta. Inte helt lätt att ro hem (med tanke på hur känsligt ämnet är), komplext, tankeväckande.

Det är inte mycket till avtoning. Synd. En omfångsrik berättelse avslutas med ett par korta citat från två av huvudpersonerna. Känns hafsigt.

Innehåll – minut för minut

1 – 2: Inledning
3 – 7: Lär känna Elin Krantz – lillasyster, bästa kompis och klasskamrat berättar
8 – 10: Politisk kontext – det är valtider och Sverigedemokraterna vinner mark
11 – 13: Händelser under dagen då mordet inträffar – Elin ser till att det blir fest
14 – 17: Spårvagnsresan hem innan mordet
18 – 19: Elin mördas – ett vittne berättar om skriken
20 – 30: Sökandet efter Elin – familjen och polisens hundförare berättar
31 – 35: Så hittar polisen den misstänkte – och trotsar chefens order
36 – 38: Elin i bårhuset – familjen är där
39 – 41: Den misstänkte granskas – och häktas
42 – 46: Mordet på Elin blir ett slagträ i invandrardebatten
47 – 52: Genombrott i brottsutredningen – mördarens bortförklaring ("Go with the flow, you know")
53 – 56: Rättegången mot mördaren – Elins bäste väns kval
57 – 68: Bilderna på mördade Elin Krantz sprids på nätet – används i politiskt syfte
69 – 71: Avtoning – närstående berättar om sina känslor i dag

Knarkkungarna på Darknet

Premiär: 23 november 2017 (lyssna här)
Av: Pernilla Wadebäck
Producent: Rosa Fernandez

Spännande. Rakt berättat. 

Medverkande: "Tomas", en av dom två utpekade knarkkungarna, knarkpolisen Niklas Linderot, "Linda" från Mariestad, som i dag lever med skyddad identitet (en "ADHD-tjej", enligt hennes pappa som också intervjuas i dokumentären),  "Lindas" chef på en snabbmatsrestaurang, en butiksanställd som lämnade ut paket till duon, dom två poliser (Malin Sjöström och Joakim Nordlund) som griper JW och "Linda".
Klipp: Nyheter, ljud från rättegången mot "Tomas" och JW.
Längd: 1h 5min
Liknande dokumentärer: Docklands – historien om ravekultur, knark och en OS-bomb av Tove Leffler och Anges-Lo Åkerlind (2009), Dödsskjutningen på Bromma gymnasium av Lasse Edfast (2017), Spiceepidemin av Lasse Edfast (2016)

Knarkkungarna på Darknet handlar om drogbaroner på internet. Fast det dolda internet – darknet. Kilovis med knark säljs på något som kan likna en auktionssajt. Köparna betalar med bitcoins. En oväntad duo är dom: en högskoleutbildad datakille slår sig i lag med en gangster. De tjänar 200-300 papp i månaden. "Det var mer eller mindre som ett företag. Ett olagligt företag", säger Tomas och berättar öppenhjärtigt om hur dom tvättade pengar.

Läs mer: Alla dokumentärer – bäst till sämst

Det är pang på rödbetan. Duons uppgång och fall skildras utan några konstigheter. Reportern Pernilla Wadebäck, som jobbar på den lokala radiostationen i Skaraborg (belägen i Skövde), gör knastertorra, alldeles utmärkta inläsningar av texten. Intervjun med "Tomas" är en njutning. Visst, några gånger känns han aningen skrytig. Men det är bara en petitess.

Pappan är också bra. Likaså "Linda" (pappans dotter). Till och med "Lindas" arbetsgivare dyker upp. Men det funkar. Knarkkungen "Tomas" är fortfarande huvudpersonen. Man varför ligger det hela tiden ett ljud av någon som trycker på ett tangentbord när "Linda" pratar?

Jag vill bjuda på ett utdrag från den torra, mycket underhållande, speakertexten. Partiet handlar om hur JW har mycket att göra med att leverera knark till olika postlådor runt om i staden. Men så blir han tagen av polis när han kör bil hög. Polisen upptäcker dock inte hans gigantiska knarklager hemma: "JW kommer undan med en drograttfylla och körkortet dras in. Nu får han börja att ta bussen och att cykla. Han kommer efter med arbetet. Det samtidigt som lagret i Mariestad fylls på. I mars kommer en ny storleverans..."

Det är spännande ända till slutet som är snyggt avrundat. Intervjun med "Tomas" hamnar på topplistan över P3 Dokumentärs bästa intervjuer.

Nazistattacken i Kärrtorp

Premiär: 9 november 2017 (lyssna här)
Av: Martin Jönsson
Producent: Magnus Arvidson

Noggrann redogörelse.

Medverkande: Kärrtorpsbon Sandra Eriksson, kvinna på Säpo, Svante Tidholm som är med och arrangerar demonstrationen, nazisten Emil Hagberg ("Hjälten från Kärrtorp", enligt Nordfront), vänsterextremisten Joel Almgren som högg ned en nazist under demonstrationen, Oskar Nord som tidigare var nazist, Julietta Cederlöf som demonstrerar, poliserna Liselott Langelotz och Alvaro Torres, polisens förre presschef Varg Gyllander
Klipp: Mycket ljud från filmerna som nazisterna själva filmade under attacken
Längd: 1h 16min
Liknande dokumentärer: Polismorden i Malexander av Fredrik Johnsson (2008), Året nynazisterna skakade Sverige av Daniel Värjö (2009), Mordet på John Hron av Ida Lundqvist (2015)

Den antirasistiska demonstrationen i Stockholmsförorten Kärrtorp ägde rum i december 2013. Den var ett svar på att nazister ökat sina aktiviteter under ett tag, bland annat hade Nordiska motståndsrörelsen övat på ett idrottsområde. Stadsdelen hade klottrats ned med nazistiska märken.

Demonstrationen 13 december 2013 attackerades av 30-40 personer från Svenska motståndsrörelsen. Sex poliser har ingen chans att försvara demonstranterna, som bland annat består av barnfamiljer. Det blir kaos och demonstranter flyr i panik. En vänsterextremist, Joel Almgren, som är på plats hugger en nazist med en kniv. Han kommer senare att dömas för försök till dråp.

Läs mer: Alla dokumentärer – bäst till sämst

Att höra Nordiska Motståndsrörelsens Emil Hagberg argumentera för Adolf Hitler (ungefär: "han ä inte så tokig ändå") är fascinerande (för den som tvivlar på att Nordiska motståndsrörelsen är nazister) och uppbyggnaden med AFA-dåren Joel Almgren och nazisten Emil Hagberg fungerar. Men det drar ut på tiden. Det dröjer 27 minuter innan det ens är samma dag som demonstrationen ska ske.

Händelsen har fortfarande inte ägt rum när det gått 39 minuter. Folkbildning och detaljer om vad som skedde innan demonstrationen går före storytelling. Det är stillastående, och relativt sparsmakat musiksatt. Torrt. Efterspelet är bara 16 minuter trots att det finns mycket att behandla, bland annat varför så få poliser fanns på plats och hur Joel Almgren skulle argumentera för att bli frikänd från knivhuggen.

Men intervjuerna med Joel Almgren (här är filmen där det syns att han går till attack med kniv) och Emil Hagberg är något som måste höras. De ger en unik inblick i extremisters verklighetsbild, ingen av dom uttrycker ånger. Det finns också ett kort parti med snyggt mixade ljud och musik från när kaoset bryter ut under demonstrationen. Intervjuerna upphör och lyssnaren får chansen att känna.

Intervju med P3 Dokumentärs producent Magnus Arvidson

P3-producenten Magnus Arvidson går till angrepp på bloggen. "Du ger för låga betyg", säger han i en exklusiv intervju. Dessutom avslöjar vad för dokumentärer som är på gång framöver. 

Magnus Arvidson har varit producent på P3 Dokumentär sedan förste januari 2017. Fram till när den här intervjun görs, i oktober, har han stått bakom sex stycken dokumentärer. 

– Jag har stor makt över hur en dokumentär låter i slutänden, säger han. 

Han är 39 år, förälder, bor i södra Stockholm. Han var jobbat som journalist i tolv år. Han gick samma utbildning som de flesta andra som gör dokumentärer för P3. Dramatiska institutet i Stockholm. 

Producent Magnus Arvidson (t.v.) med dokumentärmakaren
Martin Jönsson tillsammans i studion i Radiohuset.
På bordet syns kaffe och snus. Dom viktigaste ingredienserna
för att överleva den mytomspunna "redigeringspsykosen".
Dokumentären som mixas är "Nazistattacken i Kärrtorp".

Rutinerad radiomakare

Han har varit inne på Sveriges Radio i omgångar men främst har han gjort radio från olika produktionsbolag. Till största delen från bolaget Filt.

En dokumentär för SVT har han också hunnit med. 

Första gången han blev recenserad på bloggen var för drygt två år sedan när han gjorde sin första dokumentär för P3. Terrorplanerna mot Jyllandsposten. Bloggen gav den en trea. Kul om Säpospanare som äter morötter, bra intervju med satirtecknaren Kurt Vestergård, löd omdömet. 

I dag basar han alltså över det dagliga arbetet på P3 Dokumentär. Det tillsammans med Rosa Fernandez. 

"Ämnena får högsta betyg"

Han är mycket nöjd med med vad som produceras på redaktionen på andra våningen i Radiohuset i Stockholm. Ordet "enastående" återkommer flera gånger när han pratar om dokumentärerna som gjorts under året. Han är framförallt nöjd med vilka ämnen som redaktionen väljer att ta upp. 

– Ämnena som vi väljer är klockrena. Högsta betyg, säger han när bloggen ber honom att betygsätta det egna arbetet. 

Även P3 Dokumentärs intervjuer är han nöjd med. Nästa högsta betyg, en 4:a, blir det. Magnus Arvidson säger att bra intervjuer är väldigt viktiga. Det är en grundbult i konceptet P3 Dokumentär. 

– Lyssnarna vill höra huvudpersonerna berätta med egna ord. Lyssnaren ska kunna återskapa förloppet i sitt eget huvud. Som en film, säger han. 

Arvid Hallberg har gjort två dokumentärer som båda utmärks av väldigt bra intervjuer. 

– När han kommer hem med sitt material. Det är... säger han och låter imponerad. 

Något område där det finns förbättringspotential är arkivresearch. I nuläget ligger P3 Dokumentär på en 3:a, tycker han. 

P3 Dokumentär är Sveriges mest nedladdade podd. Ni jobbar mycket med relativt oprövade journalister som nyligen gått ur skolan. Hur är det?

– Är det så många nya verkligen? 

Magnus Arvidson tänker efter. Han inser att det ändå är rätt många. 

– Det är otroligt fantastiskt. Jag själv är ganska ny på redaktionen. Jag har gjort två dokumentärer för P3 innan jag fick jobbet som producent. Det är en joyride. Jag får vara med och utforska formatet och det blir att man utforskar det tillsammans. 

Han berättar att dom har kurser och work shops för nya medarbetare. Dokumentärmakarna Måns Mosesson, Ida Lundqvist och producenterna Robert Barkman och Rosa Fernandez har varit inne och delat med sig av sin kunskap. 

Hur mycket makt har du över vilka dokumentärer som ska produceras?

– Jag är en röst av sju, åtta stycken på dokumentärredaktionen. Vi träffas en gång i månaden och bestämmer vilka som ska göras. 

Hur mycket makt har du över hur en dokumentär låter i slutänden?

– Jag tycker att jag har stor makt. Det är reportern/dokumentärmakaren som gör intervjuerna och kan historien bäst, men vi har en dialog och jag är med och styr. Jag är en gatekeeper, till exempel att de intervjuade ska få med sina bästa argument. Jag känner att P3 Dokumentär har en viktig samhällsfunktion. Det vi gör påverkar hur folk tänker runt vissa ämnen, till exempel dokumentären om mordet på John Hron. 

När har du tagit dig som mest makt? 

– I dokumentären om Annika Östberg kom jag in på slutet. Jag tycker att jag hjälpte till att få en bra balans. Kollegan till den mördade polisen fick mer plats. När det gäller dopningsskandalen i Lahtis tog vi en extravända och kontaktade finska medier och fick fram en bra intervju med huvudtränaren från arkivet. Då fick vi en ny bakgrund till skandalen. På dokumentären om gängskjutningen på Vår krog och bar var jag med en vecka på slutet. Dom behövde en ny blick på det extremt komplexa material. Det var andra gången P3 Dokumentär gjorde en serie och vi kände att vi ville ta det ett steg vidare från Hugo Lavetts historia om mordet på Therese Johansson Rojo som var första serien. 

"Det är en ära att bli intervjuad
av bloggen", säger Magnus Arvidson.
Men. "Du ger för låga betyg."
Foto: Sveriges Radio

En vecka låter inte så mycket, hur mycket hann du påverka?

– Man hinner rätt mycket. Vi jobbade stenhårt. Vi förenklade och renodlade. Det var starka intervjuer av Karwan Faraj i botten och bra producerat av Rosa Fernandez. Programmen har haft otroligt många nedladdningar, säger Magnus Arvidson. 

Du tycker det är en ära att bli intervjuad av bloggen. Varför?

– Alla som gör P3 Dokumentär kollar bloggen. Den är unik. Man kanske inte tänker på det precis när när man gör dokumentären, men man vill ha fyra eller allra helst fem mickar. Men fem mickar är i princip omöjligt. Hur många har fått det? 

16 av 242. 

– Jag trodde det var färre. Det är bra att någon ser på dokumentärerna utifrån, granskar dom. Det är konsumentupplysning att det finns en lista. Den som är nyfiken kan börja med att lyssna på dom som fått högst betyg. 

Magnus Arvidson upptäckte bloggen när han själv gjorde sin första P3 Dokumentär. Efter några dagar googlade han för att se vad som skrivits om den. Då dök bloggen upp. 

– Jag minns inte vad betyget blev... 

Terrorplanerna mot Jyllandsposten fick en trea. 

– Okej. Hur kom det sig att bloggen startades?

En vän till mig berättade att han lyssnat på dokumentären om Stureplansmassakern 20 gånger. När jag själv lyssnat på den insåg jag att det fanns en ganska stor hajp runt dokumentärerna. Folk rankade dom på olika forum. Det fanns många lyssnare som var fanatiska. 

– Vi har en kille som hört av sig och sagt att han somnat till Militärligan (som sändes sommaren 2006) varje kväll sedan den sändes. Vi får väldigt mycket respons. Tack för den nya dokumentären, skriver lyssnare varje gång när en ny kommer. Jag vet inte om det är så för DN Söndags prenumeranter också. Varje gång bilagan dimper ned så skriver dom och tackar redaktionen. 

Kan du känna innan vad en dokumentär ska få för betyg av bloggen?

– Nej. Men jag tycker ibland att det sätts för låga betyg. Stenbergapyromanen var för lågt. 

Den fick en tvåa. Mest för att det fantastiska förhöret från rättegången med pyromanen inte var med i anslaget. 

– Vi hade med honom tidigare i en version. Men vi tyckte det förstörde mystiken. Det var väldigt bra jobbat av Martin Jönsson att få tag på rättegångsljudet. Det var någon som hade sparat dom där ljuden. Dom hade aldrig spelats upp.  

Vad har ni för storys på gång framöver? 

– Jag får inte avslöja något specifikt. Men jag kan ge ledtrådar. Minst en dokumentär framöver kommer att handla om nazism i Sverige. En annan kommer att handla om ett väldigt känt mordfall på en kvinna i Göteborg. En kommer att handla om ett väldigt stort kriminellt gäng i Stockholmstrakten, säger producenten Magnus Arvidson.

Bloggen bad honom att lista sina fem favoritdokumentärer som P3 gjort. Högst en fick vara från hans egen tid som producent. Utan inbördes ordning, levererade han följande. 

Slaget om Mostar av Arvid Hallberg. "Hela kriget på Balkan fångat med hjälp av röster från två olika sidor av en bro. Intervjuer när dom är som bäst." 

Mordet i Keillers park av Ida Lundqvist. "Ett meningslöst brott och en bottenlös sorg hos en man som förlorar sin älskade. Gåtan hålls vid liv genom hela programmet och det går inte att sluta lyssna. Geniala texter och berättandet är svårslaget."

Gåtan Björkegren av Anton Berg. "En underbar historia om en man som satsar allt på det glada livet men som någonstans helt går bort sig och försvinner. En deckargåta utan lösning av en av dom stora berättarna i Sverige, P3 dok-legenden Anton Berg." 

Södermannen av Emma Janke. "Upprörande skandal om en sexförbrytares våldsväg genom det svenska folkhemmet. Varför stoppades han inte? En av många viktiga och drabbande dokumentärer om sexuallbrott av Emma Janke." 

Nazistattacken i Kärrtorp av Martin Jönsson. "P3 Dokumentär när det är som bäst. Huvudpersonerna i ett rättsfall som själva berättar vad som hänt. Martin Jönsson får båda dömda från Nordiska motståndsrörelsen och Antifascistisk aktion att tala ut och tillsammans med tidigare opublicerat material från polisen får vi höra ljud från nazisternas egna filmupptagningar under attacken."  

Detta är bloggens femte intervju med personer som jobbar med P3 Dokumentär. 

6 augusti 2016: Laura Wihlborg om Värstingresan

23 januari 2016: Arvid Hallberg om Slaget om Mostar

8 juli 2015: Hugo Lavett om Mordet på Therese Johansson Rojo

15 januari 2015: Sara Lundin om Fallet Linda Chen

/

Johan Nordström

Sprängningen av Rainbow Warrior

Premiär: 26 oktober 2017 (lyssna här)
Av: Linda Jensen Kidane
Producent: Anna Åkerlund

Bra intervjuer. Bra story. 

Medverkande: Peter Willcox, kapten på Rainbow Warrior, Hanne Sörensen, maskinist på båten, Tonia Moya, som hängde med den fotograf som dödades i sprängningen, S-ministern Margot Wallström som var på väg att följa med på Rainbow Warrior, Dima Litvinov, rutinerad Greenpeaceaktivist, lokalen polisen Allan Galbraith som ledde utredningen, Edwy Plenel, granskande journalist på Le Monde.
Klipp: Nyheter
Längd: 1tim 10min
Liknande dokumentärer: Stig Bergling av Kristofer Hanson och Fredrik Johnsson (2005)

Greenpeace tänker protestera mot Frankrikes kärnvapensprängningar vid Mururoa. Båten Rainbow Warrior rustas upp och i hamnen i Nya Zeeland väntar man på få ge sig av. Det man inte vet är att några icke vänligt sinnade krafter håller på att placera bomber på fartyget.

År är 1985 och Kalla kriget pågår. Frankrike tänker inte förlita sig på USA i kampen mot ondskan imperium: Sovjetunionen. Nationen måste ha sina egna massförstörelsevapen. Något som Greenpeace tänker stoppa.

Läs mer: Alla dokumentärer – bäst till sämst

Dokumentären återberättat förloppet genom miljöaktivisterna som var med vid sprängningen. Vi kommer nära händelsen och för oss som inte kan historien i detalj är det spännande nästan ända till slutet. På en del sätt påminner detta om gamla P3-dokumentärer (därav tipset om Stig Bergling) där det relativt ofta förekom spionhistorier. Det är onekligen spännande med hemliga agenter (som gör bort sig).

Dokumentären är aningen framtung med för mycket information om Kalla kriget och Greenpeace. Men efter 20 minuter tar det fart. Medryckande story. Musiken är snyggt vald (känns som en spionfilm på tv ungefär). Det är många huvudspelare med, bland annat polisen Allan Galbraith som är med på telefon från Nya Zeeland. Intervjuaren får bra kontakt med de inblandade (bland annat nyligen nämnde polisen samt granskande journalisten Edwy Plenel på Le Monde).

Bäst och sämst-listan når magisk gräns

Bloggen har klickats lite över en halv miljon gånger sedan starten. Samtliga dokumentärer har recenserats. Det inlägg som klickas absolut mest är Bäst till sämst-listan som nyligen nådde 100 000 klick.

Kalixhärvan, den mest lästa enskilda recensionen, ligger på knappt 20 000 klick. Därefter kommer ytterligare en härva – Bordellhärvan. Efter det på klicktoppen kommer Kongokrisen och Flodvågskatastrofen.

/

Redaktionen

Hansakatastrofen

Premiär: 19 oktober 2017 (lyssna här)
Av: Maria Ridderstedt
Producent: Magnus Arvidson

Saknar nerv. 

Medverkande: Jakob Ringbom som hobbyforskat om händelsen, Karin Lyth, vars pappa omkom på båten, ytterligare en handfull personer vars föräldrar dött i katastrofen, samt ett barn till en överlevare.
Klipp: Kapten Arne Molin, en av två överlevande, som intervjuas av Radio Gotland, Sigge Rosén, radiotelegrafist som var med och hittade överlevande från katastrofen, biskopens tal i radion som inleds med "Gotland har sorg, hela vår ö känner smärta"
Längd: 1tim 12min
Liknande dokumentär: Estoniakatastrofen av Kristofer Hansson och Fredrik Johnsson (2006)

Andra världskriget pågår när Hansakatastrofen inträffar. Det är den största svenska civila sjöfartsförlisningen i modern tid fram till Estonias öde. Året år 1944.

Nästan 100 personer omkommer när båten på väg från Stockholm till Gotland förliser. Det dröjer lång tid innan sanningen kommer fram om vad som har hänt.

På hemsidan finns en bild på båten. Jag rekommendera att man inte läser texten. Där framkommer förklaringen till vad som hänt med båten. Det är roligare att lyssna utan att veta svaret.

Läs mer: Alla dokumentärer – från bäst till sämst

Intervjun med kapten Arne Molin, som är framplockad från Radio Gotlands arkiv, är dokumentärens behållning. Han förmedlar starka bilder från de ödesdigra minuterna när båten sjönk.

I övrigt är det dåligt med spänning. Dokumentären börjar med en författare som skrivit en roman om händelsen (boken blev senare blev indragen, enligt tidningen Hela Gotland). Han presenteras i dokumentärens inledning som barnbarn till en av dom som omkom. Det sägs inget om att han tillbringat tio år med att fördjupa sig i händelserna. Samtidigt berättar han som om att han är expert på fallet – han återger känslorna hos dom som är ombord i allmänhet men säger inget om sin släkting. Rollförvirring.

Det är många barn med till dom som dog på båten. Karin Lyth är bra. Henne lär vi känna något. De andra får inte liv. De har inga iakttagelser, eller känslor, som hjälper till att levandegöra berättelsen. Det känns distanserat.

Dokumentärmakaren Maria Ridderstedt jobbat i vanliga fall på Ekot och det märks på hur hon läser sin speakertext/prata. Det låter mycket Ekot i P1, mindre som P3 Dokumentär.

Skolskjutningen i Jokela

Premiär: 28 september 2017 (lyssna här)

Av: Elin von Wright

Producent: Rosa Fernandez

Den förste av två uppmärksammade
finska skolskjutningar. 

Medverkande: Vaula, vän/kärlek som träffade Pekka-Eric på nätet, skoleleven Jani vars bror Ari skjuts till döds, historia- och psykologiläraren Kim som var på plats under skjutningen och känner till mördarens åsikter, Johnny som går andra året på gymnasiet och överlever massakern samt polisen Jussi som kommer till platsen.

Klipp: Från Pekka-Erics många publiceringar på internet, bland annat när han skjuter pistol och uttalar sig negativt om mänskligheten, intervju med Pekka-Erics föräldrar från ett finländskt tv-program.

Längd: 1tim 2min

Liknande dokumentärer: Skolskjutningen på Columbine High School av David Mehr (2012)

Denna dokumentär kommer ut nästan exakt tio år efter massakern på Jokela skola utanför Finlands huvudstad Helsingfors. 18-åringen Pekka-Eric Auvinen sköt ihjäl åtta personer på skolan, sex elever, skolsköterskan och skolans rektor. Därefter begick han självmord.

På P3:s hemsida ligger bilden på mördaren när han har på sig sin t-shirt med trycket "Humanity is overrated". Han hade tidigare visat beundran för Nordkorea och blev senare nazist. Han postade hatiska videos på Youtube som glorifierade våld. En användare på internet lade ut en varningslista över personer som verkade potentiellt farliga där Pekka-Eric fanns med. Ett år senare inträffade en till liknande skolmassaker i Finland. Mördaren i den senare massakern var inspirerad av Pekka-Eric. 

Läs mer: Alla dokumentärer – från bäst till sämst

Inleds med dagarna innan dådet. Under tiden som massakern skildras kommer tillbakablickar som berättar mer om mördaren Pekka-Eric. Mot slutet är det ett relativt långt samtal med Pekka-Erics vän Vaula. 

Elin von Wright som gjort dokumentären har en bra röst, speakertexten är i huvudsak koncentrerad, koncis. Flera huvudpersoner, och berörda som har viktiga iakttagelser, är intervjuade. Läraren Kim är väldigt bra. 

Tre problem: 

Mördarens vän Vaula är något av dokumentärens huvudperson. Hennes känslor när hon får höra om skolmassakern tar stor plats. Hon är orolig för sin vän Pekka-Eric. Hennes mamma fördömer henne som intresserat sig för mördaren. 

Skildringen av Vaula är komplex och ibland motsägelsefull. Hon har träffat Pekka-Eric på ett forum för människor som fascineras av, eller beundrar, massmördarna från Columbineskjutningen. Hon hör hans hatiska uttalande om att mörda och skada. Samtidigt berättar dokumentären (i speakertext) att hon tycker att mördaren har en absurd humor och att hon inte tar det han säger på allvar. 

Det blir ologiskt. Vaula trasslar in sig i konstiga ursäkter. Hon försvarar inte mördaren, säger hon. Men hon kan förstå skolskjutare. 

Jag tycker också valet av drömsk/lyrisk musik är konstigt. Jag förknippar musiken (som går mer i dur än moll) främst med drömsekvenser (eller möjligtvis rymdresor). Men den utgör fonden ljudmässigt i dokumentären. När en av eleverna, Ari, skjuts ihjäl hörs musiken. Ska man tolka det som att det är en mardröm? Min personliga åsikt är att det inte fungerar. Dokumentären är inte filosofisk eller lyrisk. Den är konkret, hemsk, mörk. 

Den tredje är att det blir rörigt under det långa parti som skildrar själva massakern. Det är för lite ljud och de intervjuades berättelser är lösryckta och med relativt få detaljer. Dessutom introduceras dom knappt alls. Samtidigt som skjutningen börjar introduceras två eller tre nya intervjupersoner och deras berättelser. Men vem som är var eller är med om vilken händelse är svårt att hålla isår. Att eleven Ari skjuts ihjäl förstår jag inte ens andra gången jag lyssnar igenom. 

Det är relativt ofta som mördaren, Pekka-Eric, verkar ta sin tillflykt till toaletterna. Antingen för att ladda om och senare för att ta sitt liv. Men det finns inga ljud från fotsteg mot klinkers, eller dörrar som öppnas eller blir låsta. Det finns ett speciellt ljud som brukar vara på offentliga toaletter. Det är i princip inga andra ljud heller i från skolan – röster, sorl, skrik, korridorer, fönster som öppnas. Några få polissirener är allt. 

Gisslandramat i Hallsberg

Premiär: 13 september 2017 (lyssna här)
Av: Jennifer Rochette
Producent: Lasse Truedsson

Högt tempo om
tre galningar.

Medverkande: Trafikanten Niclas Larsson som blir skjuten i ansiktet när han stöter på trion, Malin Flysjö som kidnappades, Ingemar Johansson, chefen för piketen hos polisen, flerbarnspappan Fredrik Jarekull som får sin fru Kristina kidnappad (hon hörs i klipp från TV3-programmet).
Klipp: De tre gisslantagarna (Sonny, Yusuf och Theo) hörs i olika klipp, bland annat i ett ambitiöst program i TV3, "En resa i våld" (ett specialprogram från "Efterlyst" - som sågas jäms fotknölarna i denna DN-artikel), om gisslandramat. Larmsamtalet från den svårt knivskurne Fredrik Jarekull.
Längd: 1tim 9min
Liknande dokumentärer: Polismorden i Malexander av Fredrik Johnsson (2008)

Vad händer när tre beväpnade narkotikapåverkade unga män ger sig iväg på en roadtrip genom västra Sverige år 1995? Ett totalt kaos för alla de möter. Kidnappningar, folk som skjuts i huvudet, drogorgier och ett våldsamt slut i Hallsberg i Örebro län.

Två av männen är från Stockholm och den tredje är från Skövde i Västergötland. De känner varandra efter att ha varit inne i ungdomsvårdssvängen på grund av deras drogproblem och kriminalitet. Jag minns Aftonbladets bild från upplösningen. Sonnys ben viks åt fel håll när han skjuts ned av polisen.

Läs mer: Alla dokumentärer – från bäst till sämst

Det finns likheter med Tony Olsson, Jackie Arklöv och Andreas Axelssons vansinnesfärd genom Sverige några år senare. Skillnaden är att Sonny, Yusuf och Theo saknar ideologi (Olsson-gänget var övertygade nazister), de är "bara" drogpåverkade. Som genom ett mirakel dör ingen av dom som stöter på Theo, Josef och Sonny – i Malexander mördades två poliser.

Dokumentärens främsta förtjänst är intervjuerna med offrena. Fredrik Jarekull får besök hemma på gården. Huggs ned och får sin fru kidnappad. Vi hör både honom och henne berätta om skräcken. Även Malin Flysjö är bra.

Jag har svårt för det dramaturgiska greppet som används flitigt i "Gisslandramat i Hallsberg" som innebär att det sker en nedräkning till programmets klimax. "Nu är det bara tre timmar kvar tills trion kommer att..." Sen upprepas det senare. "Nu är det bara fem minuter kvar tills..." Till bristerna hör också en mekaniskt inläst prata och ljud som saknas ("bilen kör iväg i en galen fart" blir uppläst, men det finns inga ljud för att illustrera det).

Annika Östberg och polismordet i Lakeport

Premiär: 31 augusti 2017 (lyssna här)

Av: Martin Ezpeleta

Producent: Ylva Lindgren och Magnus Arvidsson

Rör sig på ytan. 

Medverkande: Annika Östberg, Annikas älskarinna Mary Gracesson från fängelset, polisen Don Anderson som var kollega med mördade Richard Helbush, fängelsedirektören Ann-Britt Grünewald, kriminaljournalisten Oisin Cantwell på Aftonbaldet med flera

Klipp: En intervju som pingstkyrkan gjort med Annika Östbergs mamma Maj-Britt innan hon gick bort, inspelade utrop från polisen när mordet inträffar, Arnold Schwarzenegger när han är guvernör i Kalifornien, samt många klipp från hippiemusik (bland annat The Doors)

Längd: 1tim 12min

Annika Östbergs historia har väl knappast undgått någon. Hon satt 28 år i ett amerikanskt fängelse efter att hennes pojkvän mördat två personer, varav en var en polis som ville hjälpa dom med ett punkterat bildäck. Annika Östberg erkände inblandning i dubbelmordet och fick livstids fängelse.

Polisen och tvåbarnspappan Richard
Helbush avrättades med fyra skott.

En stark svensk opinion engagerar sig för att få henne förflyttat till Sverige och att hon ska släppas från fängelset. Till slut förs hon över till Sverige och släpps fri. Hon har senare fått sommarprata i ytterst populära Sommar i P1. SVT:s meste dokumentärfilmare Tom Alandh har gjort en dokumentär om henne.

Läs mer: Alla dokumentärer – från bäst till sämst

Polisen som mördades var Richard Helbush, 34 år, och i dokumentären intervjuas hans kollega Don Anderson. Däremot intervjuas inte hans två systrar som enligt dokumentären ska ha sagt att de hatar Annika Östberg när hon var på benådningsförhör.

Mordet avhandlas relativt kort ungefär 30 minuter in. Det är snarare Annika Östberg som är huvudfiguren (och hela hennes drogfyllda livshistoria) – inte händelsen med polismordet och den efterföljande kampen från Sverige för att få henne fri.

Intervjun med Annika Östberg går tyvärr inte på djupet förutom vid ett eller ett par tillfällen. Den avhandlar ett helt liv. Det är svårt att få närvaro då. Framförallt i P3 Dokumentärformatet som vanligtvis är actionfyllt (denna är dock långsammare).

Martin Ezpeleta har försökt göra bilden av Annika Östberg komplex genom att bland annat intervjua Oisin Cantwell som är kritisk mot hur omhuldad hon är. Men det blir ändå platt. Det känns som att dokumentären inte går till botten med vem Annika Östberg är.

Ett av flera exempel är en märklig passage 18 minuter in när Annika Östbergs tidigare dom för dråp behandlas. Pratan/speakern: "1972, när Annika är 18 år, dör en man i ett knivslagsmål i en lägenhet där hon vistas. Det som först betraktas som nödvärn förvandlas till dråp när Annika två år senare erkänner. Hon döms till fem år villkorligt fängelse. I dag menar hon att tog på sig brottet för att hjälpa sin dåvarande pojkvän."

Det tillsammans med att Annika Östberg inte får några kritiska frågor (eller att dokumentären inte gestaltar kritiken på ett mer djuplodande sätt) ger en bismak. Musiken är smetig.

I boken "Gärningsmannen är en kvinna" skriver författarna Anna Wetterqvist och Suzanne Kordon att Annika Östberg begått allvarliga brott men ändå uppnått kändisstatus som offer. Det för att hon (tillsammans med bland annat Knutbymördaren Sara Svensson) uppfyller bilden av kvinnor som offer för manlig makt. Författarna skriver: "Det är få som reflekterar över att Annika Östberg och Sara Svensson kanske också hade en annan roll än enbart den som offer."

Tom Alandh har skrivit om hur han ser på Annika Östberg i en debattartikel i Aftonbladet. I densamma har Oisin Cantwell gett en kort replik. 

Brandkatastrofen på Borås stadshotell

Premiär: 17 augusti 2017 (lyssna här)
Av: Maria Hansson Trens
Producent: Lasse Edfast

Levande återberättat.
Fullt med detaljer. 

Medverkande: Studenterna Gunilla Boman och Staffan Engblom som var med i branden och förlorade sin pojkvän/vän Johan, Maria Jonsson var också där, Magnus Löfgren som något motvilligt åker in till stan för att hänga med studenterna, rökdykaren Anders Vilgotsson, Göran Kylhage, brandbefäl,
Klipp: Musikklipp med Bee Gees "Staying Alive", nyheter,
Längd: 1tim 3min
Liknande dokumentärer: Diskoteksbranden i Göteborg av Anton Berg (2008)

Det är mitt under diskoeran – år 1978. Bee Gees "Staying Alive" toppar skivlistan. Studenter ska fira skolans slut på stadshotellet ("statt") i Borås. Men det kommer att bli den värsta brandkatastrofen i svensk historia (tills diskoteksbranden i Göteborg inträffar).

Två år tidigare har stadshotellet fått mängder av anmärkningar på den bristande brandsäkerheten. Men de har inte åtgärdats och under avslutningsfesten är stället fullpackat. När branden bryter ut strax innan stängning finns sammanlagt 180 personer kvar.

Läs mer: Alla dokumentärer rankade – från bäst till sämst

Detta är en mörk historia som är levandegjord genom utmärkta intervjupersoner som var på plats i brandinfernot. Dessutom har Maria Hansson Trens lyckats med att återge mängder av specifika detaljer (färg på bilar, vad som händer med ett par strumpbyxor, vem som märker branden först, fallhöjden från fönstren) utan att det drar ned på tempot eller känns apart.

I princip alla intervjuer är bra. Lugna. Närvarande. Men intervjun med Magnus Löfgren, som egentligen inte brukar gå till "statt", är lysande (den kommer med på topplistan över bästa P3 dok-intervjuerna). Bakgrundsljud och musik förhöjer närvaron.

De finska krigsbarnen

Premiär: 3 augusti 2017 (lyssna här)
Av: Lotta Hoppu
Producent: Magnus Arvidsson

Gripande drama som format Sverige. 

Medverkande: Finska krigsbarnen Irma Ahlenius, Bengt Lander och Kielo Bengtsson, historikern Pertti Kavén som forskat om finska krigsbarn, med flera.
Klipp: Från nyheter, journalfilmer från andra världskriget (bland annat när statsminister Per Albin Hansson motiverar varför Sverige inte ska delta i kriget), uppläst vittnesmål från en mamma som väljer att lämna ifrån sig sina barn.
Liknande dokumentärer: Baltutlämningen av Daniel Värjö (2009), Flyktingbåtarna till Gotland på 1990-talet av Lisa Jensen Kidane (2016)
Längd: 1h 11min

Det är Sveriges utrikesministers fru, Maja Sandler, som får idén att hjälpa Finland genom att barn i landet evakueras till Sverige. Det när andra världskriget rasar. Sammanlagt över 70 000 barn kommer från Finland till Sverige mellan år 1939 och 1945. Många tusen kommer aldrig att återvända, enligt P3 Dokumentärs hemsida.

Läs mer: Hela listan – alla dokumentärer från bäst till sämst

Detta är en långsam historia som går på djupet med personliga öden. De intervjuade berättar eftertänksamt och inlevelsefullt om sina strapatser. Det är ofta sorgligt. Uppbrotten mellan barnen och mödrarna (papporna är frånvarande i berättelserna) är tragiska.

Inledningsvis är berättelsen bredare, med många (väldigt fina) arkivklipp från journalfilmer som handlar om Finland och Sveriges roll i andra världskriget samt flyktingbarnens ankomst till Sverige. Men allteftersom blir den tätare, ännu mer personlig. När väl barnen kommer till Sverige och påbörjar sina nya liv blir det verkligt dramatiskt.

Barnens öden är tänkvärda. För åtminstone ett av barnen verkar det nya livet i Sverige vara betydligt värre än det gamla i Finland.

Dödsskjutningen i Rödeby

Premiär: 20 juli 2017 (lyssna här)
Av: Sigrid Edsenius
Producent: Magnus Arvidsson

En unik händelse med ungdomar
som skjuts när de inkräktar på en gård.

Medverkande: "Oskar", mobbaren som sköts på gården i Blekinge, "Johan", vän till Robin som mobbas, Sven, bror till mannen som sköt mobbarna på gården, Martin Hult, lokaljournalist samt ungdomar som fanns omkring de inblandade.
Klipp: Larmsamtalen från gården i Blekinge till polisen när skjutningen har ägt rum, klipp från rättegången i Karlskrona (bland annat när den mordmisstänkte 50-åringen förhörs samt den ökände psykologiprofessorn Sven Å Christiansson), nyheter.
Längd: 1h 8min

Det börjar som busringningar, fortsätter med avancerad ungdomsmobbning och slutar med att en pojke skjuts till döds på en gård i Blekinge i sydöstra Sverige. Händelsen blev känd i hela Sverige och den rättsliga processen som följde hårdbevakades av medier. På Wikipedia kallas händelsen "Skotten i Rödeby".

I Rödeby, norr om Karlskrona, härjar ett mopedgäng. Det är tonåringar från området och en av deras främsta sysselsättningar är att mobba en förståndshandikappad 19-åring som bor på en gård strax utanför Rödeby. Han kör runt med sin moped som han inte kan växla. Han har vinteroverall mitt i sommaren.

Läs mer: Hela listan – alla dokumentärer från bäst till sämst

En kväll i oktober 2007 åker mopedgänget upp till gården för att göra upp med 19-åringen och hans familj. Men pappan i familjen skjuter två av inkräktarna. En av dom, en 15-åring, dör efter att han blivit skjuten upprepade gånger med ett hagelgevär. En 16-åring (intervjuade "Oskar") skjuts men överlever.

I tingsrätten frias pappan helt eftersom han uppger att han fått panik när gården invaderats av gänget - där två varit beväpnade med tillhyggen. Han var dessutom påverkad av medicin och alkohol. I hovrätten blir utslaget annorlunda.

Lyssna mer: P1:s dokumentär om Skotten i Rödeby

Dokumentärens största förtjänst är intervjun med "Oskar" (fingerat namn) som var med på gården. Han blev själv skjuten och berättar öppet om hur de mobbade 19-åringen och vad som hände när han sköts. Även intervjun med "Johan" (fingerat namn) ger en bra inblick i händelserna.

Inga poliser är intervjuade vilket är ovanligt för att vara en P3 Dokumentär av denna typ (om brott). Detta är Sigrid Edsenius andra dokumentär för P3. Den första handlade om hedersmordet på Abbas Rezai. Sigrid Edsenius är reporter på lokalradion i grannlänet till Blekinge – P4 Kalmar.

Gängskjutningen på Vår krog och bar

Premiär: 11 juli 2017 (lyssna här)
Av: Karwan Faraj
Producent: Rosa Fernandez

En unik inblick i ett
brutalt gängkrig. 

Medverkande: Katerina Petrovich, mamma till Petar som dödades på Vår krog och bar, Tony Olsson, närpolis i Biskopsgården, Osman Can, ägare till Vår krog och bar, "Dennis" som är barndomsvän med Houssein som mördades i skjutningen, åklagare Ulrika Åberg, Korosh Hatami, tränare till Josef Hällgren Abdulrahman, Ahmed Warsame på telefon från fängelset (han är dömd till livstid), "Karim" berättar om hur knarkkriget i Biskopsgården fungerade, stammisen Rocky (som också är krigsveteran från Balkankriget) som sitter inne på krogen när skotten börjar.
Klipp: Statsminister Stefan Löfven reser till Göteborg i samband med dådet, polisens larmsamtal när skottlossningen har börjat samt ett långt utdrag från åklagarens förhör med Josef Hällgren Abdulrahman i rättegångsförhandlingen.
Längd: 23min (del 1 – Välkommen till Biskopsgården), 29min (del 2 – Vägen fram till skotten),  29min (del 3 – Attentatet), 24min (del 4 – Jakten på mördarna) och 34min (del 5 – Ingen vinner i det här)
Liknande dokumentär: Mordet på Therese Johansson Rojo (2015) av Hugo Lavett

Den 18 mars 2015 inträffar något som liknar en massaker i Göteborgsförorten Biskopsgården. Två män går in på restaurang Vår krog och bar på Vårväderstorget, som är områdets centrum, och skjuter ned tio personer. Två personer dör, bland annat Hossein som är attackens huvudsakliga mål. Han är en av ledarna i ett kriminellt nätverk i södra Biskopsgården.

Bilderna från övervakningskameran, två personer med dödskallemask som går in genom krogens trånga entrén med AK47:or höjda, är väl kända. En av gärningsmännen har en gul reflexväst som det står polis på.

Här mördas två personer.
Göteborg 2015. 

Attacken utförs av en handfull personer från det rivaliserande kriminella nätverket från norra Biskopsgården. Orsaken, som blir belyst i dokumentären, är hämnd samt att försöka få kontroll över drogmarknaden.

Historien om Josef Hällgren Abdulrahman, som döms till 14 års fängelse, tar stor plats. Han var en lovande fotbollsspelare som till och med provspelat för utländska proffsklubbar som Chelsea. Istället för en ny Zlatan kom han att bli en spelare i det kriminella nätverket på norra Biskopsgården.

Dokumentären är enkelt gjord. Det är knappt någon bakgrundsmusik eller effektljud. Framförallt bärs den av dokumentärenmakaren Karwan Farajs berättande och djuplodande intervjuer, framförallt med människor från miljön där gängkriget uppstod. Intervjuerna med "Dennis" och Rocky som var på krogen när skjutningen ägde rum är suveräna. Likaså intervjun med Josefs gamle fotbollstränare Korosh. Det är nära och nervigt. Även övriga intervjuer är över medel.

I en intervju med Göteborgs-Posten berättar dokumentärens skapare Karwan Faran att han jobbade med dokumentären i sju månader. Han själv är från Göteborgsförorten Gårdsten. Han säger att han ville vara detaljerad i vad som hände inne på krogen under skjutningen.

– Jag ville vara ganska länge inne på krogen. För att trycka på konsekvenserna. Unga som lyssnar ska förstå hur det är: mörkt, blodigt, brutalt.

Säldöden

Premiär: 22 juni 2017 (lyssna här)
Av: Gustav Asplund
Producent: Martin Johnson

Stifta bekanskap med
"The Virus Hunter". 

Medverkande: Sälforskaren Tero Härkönen, Birger Schlaug, före detta språkrör för Miljöpartiet, SVT:s rutinerade reporter Erik Bjerström (miljöreporter på 80-talet), Peter Örn, före detta vd för Sveriges Radio och tidigare partisekreterare i Folkpartiet, anonym utropare vid säldammarna i Göteborg, guiden Karin Hårding som ägnar sig åt frivilligarbete i samband med säldöden på västkusten, veterinären Anders Bergman samt "The Virus Hunter", holländske professorn, Ab Osterhaus (på telefon) som undersöker proverna från de döda sälarna.
Klipp: Nyhetsklipp bland med fiskaren Staffan Knutsson som seglar på ett dött hav ("det är som en mardröm som blir verklig").
Längd: 1h 8min
Liknande dokumentärer: Dioxinfisken i Östersjön (2012) av Daniel Öhman och Malin Olofsson, Folkomröstningen och striden om kärnkraften (2007) av Erik Hedtjärn

Kunde lika gärna ha hetat "Säldöden – och hur Miljöpartiet fick sin avgörande skjuts in i riksdagen", eller kanske: "Bluffen som kallades Säldöden – och hur Miljöpartiet och Folkpartiet slogs om att få kalla sig Sveriges miljöparti".

Sommaren 1988 flyter tusentals döda sälar i land på västkusten. De har börjat hosta och dör som flugor, utan uppenbar orsak. Det sprider sig till övriga Europa och domedagen tycks vara nära. Säldöden visar sig få politiska konsekvenser (som så mycket annat här i landet) och det slutar med att Miljöpartiet kommer in i riksdagen. En sensationell inbrytning i den slutna riksdagen. Dokumentären blandar miljö- och naturfrågor med politik på ett förtjänstfullt sätt.

På Sveriges Radios hemsida presenteras dokumentärmakaren Gustav Asplund som "radioräv med tusentals reportage i bagaget". Han var med och startade programmet "Verkligheten" i P3. Dokumentären är välresearchad med bra arkivklipp och Gustav Asplund varvar miljö- och naturentusiaster med politiska tungviktare.

Läs mer: Hela listan med dokumentärer – bäst till sämst

Dramaturgin är skicklig. Det är svårt att förutse vad historien ska sluta i. Flera gånger får vi små utvikningar från de intervjuade, om mer eller mindre relevanta saker, och det ger liv åt dokumentären. Det väcker intresse. Och är lite roligt. Som att miljöpartister bor i jordhålor och virkar mycket.

En sak slår mig. Det är ett citat från SVT-journalisten Erika Bjerström. Hon försöker sätta ord på varför de döda sälarna väckte så stort engangemang. "En undergångsstämning uppstod. Det fanns en apokylaptisk känsla, att naturen håller på att dö. Sälar är den perfekta symbolen. Med sina knubbiga kroppar. Med sina stora runda, fuktiga, ögon som ser hjälplösa ut och som väcker beskyddarinstinkter hos alla människor. Sälarna var den perfekta bäraren av det apokalyptiska budskapet. Att något var rubbat, det var något smygande som hotar. Om sälarna dör, då är det väl risk att vi människor dör också?"

Det är pompös beskrivning. Men jag tror hon är något på spåren. Vi människor är snara att skaffa oss symboler. Moralpaniker och masspsykosliknande tillstånd drabbar oss regelbundet. Den svenska pöbeln/den svenska indignationen är lättväckt. Förnuft ser vi inte skymten av.

Och Sverige har ett naturälskande folk. Vi är stolta över vår skräpfria miljö. Vi bekymrar oss över utsläppen i Östersjön. Så här går natur- och djurintresset och den kollektiva indignationen hand i hand. Politiker snappar upp det och sen blir det opportunt. Dokumentären skildrar det på ett bra sätt.

Dessutom med en liten twist på slutet.

En halv miljon besökare – du väljer nästa intervju

Snart firar bloggen att den haft en halv miljon besökare sedan starten. Det gör vi med en intervju där du får välja vem som ska intervjuas.

Men för att få välja måste du vinna bloggens kunskapstävling. Skicka ditt svar till p3dokbetyg [at] hotmail.com

Sprid detta blogginlägg till dina kompisar som lyssnar på P3 Dokumentär. (Ledtrådar finns i blålänkar)

1. Vem har hörts flest gånger i P3:s dokumentärer?
a/ Leif GW Persson
b/ Olof Palme
c/ Felix Kjellberg

2. För att Hugo Lavett skulle få tag på rättegångsljudet till sin dokumentär "Mordet på Therese Johansson Rojo" var han tvungen att skänka pengar till privatpersonen som ägde det – som skulle gå till hans hobby. Vilken?
a/ Framställning av metamfetamin
b/ Frimärken
c/ Engelsk fotboll i de lägre divisionerna

3. Hur många sidvisningar har bloggen haft som mest en månad?
a/ 25 000
b/ 1 500
c/ 279

4. Vem har gjort flest dokumentärer för P3 genom tiderna?
a/ Fredrik Johnsson
b/ Anton Berg
c/ Marcus Leifby

5. Var satt dokumentärmakaren Sara Lundin och redigerade större delen av "Fallet Linda Chen"?
a/ På Sveriges Radios huvudkontor i Stockholm
b/ Vid sitt köksbord
c/ På backstageområdet på Sweden Rock i Norje

6. När startade bloggen Betyg på P3 Dokumentär?
a/ 2004
b/ 2012
c/ 2016

7. Vem blir intervjuad om sitt liv och säger: "Jag var en fattig dåre från Säter och sen ville jag inte vara det. Jag tänkte: Jag kan inte gå här som en jävla tiggare. Då slog jag upp telefonkatalogen och såg en arméofficers namn. Jag åkte spikrakt dit och hämtade allt han hade. Plus lite till: sprängmedel och maskingevär."
a/ Thomas Quick
b/ Jan Guillou
c/ Lars-Inge Svartenbrandt

8. När P3:s lyssnare år 2015 fick rösta fram sin favoritdokumentär för programmets tio första år, vilken vann?
a/ Diskoteksbranden i Göteborg (2008) av Anton Berg
b/ Lasermannen (2005) av Fredrik Johnsson/Kristofer Hansson
c/ Kalixhärvan (2008) av Fredrik Johnsson

9. När dokumentärmakaren Arvid Hallberg gjorde intervjuer till "Slaget om Mostar" träffade han Miroslav. Hans vardagsrum ekade för mycket, så istället gjordes intervjun var?
a/ På balkongen
b/ I sovrummet
c/ I badrummet

10. Vilka två intervjuer har bloggen utsett till de bästa i P3 Dokumentärs historia?
a/ Janne Josefsson i "Verklighetens Lilja 4-ever" och Billy Butt i "Våldtäktsmålet mot Billy Butt".
b Liam Norberg i "Örnligan" och Eva Karlsson i "Ny demokrati".
c/ Jorunn Eikjokk i "Altakonflikten" och Lovisa Nordin Pedersen i "Utöya 22 juli 2011".

Lycka till!

Peter Mangs och morden i Malmö

Premiär: 8 juni 2017 (lyssna här)
Av: Arvid Hallberg
Producent: Magnus Arvidsson

Intervjuer utöver det vanliga.

Medverkande: Skottskadade DJ:n och Malmöbon Lang Conteh, gatuköksägaren Younes Cheikhi som besköts av Mangs, mördade Trez mamma Jeanette och bror Andreas West Persson, polisen Lotta Svensson som hittar ett av mordoffren, polisens kriminalare David Sjöman, författaren Mattias Gardell som skrivit boken "Raskrigaren" om Mangs, journalisten Joakim Palmkvist som också skrivit en bok ("Äventyr i Svenssonland"), med flera.
Klipp: Telefonsamtalet mellan polisen och Peter Mangs när han grips, nyhetsklipp.
Längd: 1h 12min
Liknande dokumentär: Lasermannen (2005) av Fredrik Johnsson och Kristofer Hansson. En av de allra första P3-dokumentärerna som gjordes.

Jag var skeptisk. Detta är den första av åtminstone två dokumentärer som P3 gör som P1 redan har gjort. Dessutom på dokumentärer som var bra och inte lämnade något i övrigt att önska. Det var fem år sedan P1:s skildring av mördaren från Malmö ("Fallet Peter Mangs"). Jesper Huor (och Magnus Arvidsson) kom då under skinnet på Peter Mangs och skildrade bland annat hans stora musikintresse, framförallt för reggae och liknande exotisk rytmer. Det var fascinerande med tanke på hans rasism.

Läs mer: Alla dokumentärer - från bäst till sämst 

Arvid Hallberg väljer lyckligtvis ett annat spår. Han lämnar musiken utanför. Detta är mer en suggestiv thriller där offren, anhöriga till mördade, skjutna och beskjutna, gör sin röst hörd. Det finns en underliggande, hotfull känsla rakt igenom.

Två saker sticker ut och andas kvalitet. Arvid Hallberg, som tidigare gjort den lysande P3-dokumentären Slaget om Mostar, är en skicklig intervjuare. Nästan alla intervjuer har en laddad känsla. De intervjuade säger oväntade saker. De är nära micken. De pratar långsamt. Det är bra ljud. Jag har pratat med honom om hans intervjuteknik.

Det andra som höjer är dokumentärens bearbetade känsla. Pratorna är korta och precisa. Det är suggestiv musik och en röd tråd går genom hela dokumentären. Det finns några snygga, genomtänka klipp, till exempel när polismannen visar hur han brukar andas djupt innan förhandlingar och sedan går det rakt över till telefonsamtalet med Peter Mangs.

Det är också snyggt att journalisten Joakim Palmkvist och idéhistorikern Mattias Gardell ställs emot varandra i slutet av dokumentären. De har motsatta uppfattningar om vad som drev Peter Mangs till att mörda minst två personer och beskjuta många fler. P3 Dokumentär brukar oftast välja att berätta historier utan att motsatta uppfattningar får plats.

Mirakeldoktorn i Aneby

Premiär: 25 maj 2017 (lyssna här)
Av: Marcus Morey-Halldin
Procent: Rosa Fernandez

Lite injicerad kalvbräss
 har väl ingen dött av. 

Medverkande: Mirakeldoktorn Elis Sandbergs barnbarn Marisol och sonen Göran (som fortsätter driva kliniken efter Elis bortgång), Annika Brant som får sina synproblem botade med THX, medicinhistorikern Maria Björk som forskat om Elis Sandberg och THX, kritikern Per Manell på Socialstyrelsen.
Klipp: Gott om gamla klipp från 60-, 70- och 80-talet från kliniken i Aneby, bland annat Elis Sandberg, från debatter i riksdagen när THX kritiseras, statsminister Tage Erlander (S) i nyhetsintervju.
Längd: 60 min

THX. Mirakelmedicinen som botar allt som inte går att bota. Injiceras på en klinik i Småland. Mitt i bibelbältet. Det är allt från cancer till folk med magsår som efter behandling kan börja dricka kaffe igen.

Det finns ett underbart klipp när radioreportern Bo G Eriksson kommer till kliniken i mörkaste Småland på 70-talet och lyssnar av läget. "Vad är det för fel på Er?" säger reportern till en man som får en spruta THX. "Det är ryggen", säger han med bred dialekt.

Arkivklippet (som har knivskarpt ljud) används väl och jag som lyssnare förstår hur vardagen på kliniken kunde te sig. Vilka som kom dit, varför och vad som hände med dem. "Tar ni själv THX?" säger reportern till Elis Sandberg. "Givetvis", säger han sturskt.

Läs mer: Alla dokumentärer - från bäst till sämst

THX är ett extrakt ur kalvbräss som kommer från slaktade kalvar. Det är samma kalvbräss som man kan beställa som en delikatess på restaurang. Elis Sandberg var en veterinär från Jönköping som öppnade kliniken i Aneby år 1964. Sammanlagt 150 000 personer behandlades med THX på kliniken.

Även Evita Perron i Argentina testade THX. Det när hon låg inför döden i cancer. Behandlingen räddade henne inte.

Marcus Morey-Halldin tar ett nyktert grepp om THX-debatten. Han låter en kvinna som uppger att medlet hjälpte mot hennes ögonproblem ta stor plats. Hon ger en utförlig bild av hur det gick till när hon injicerades med medlet på en klinik i Tyskland.

Även Elis Sandberg familjemedlemmar är med och tecknar en sympatisk bild av Elis och THX.

När kritikern tar plats är det relativt återhållsamt. Några rallarsvingar är det inte tal om. Man kan tänka sig att reporten har öppet mål (är det inte en av de största vårdskandalerna i modern tid?) för att trycka till med några rejäla salvor mot THX-folket. Men det uteblir.

Däremot finns det en intressant poäng som Barbro Westerholm lägger fram. Hela debatten mynnade ut i att Sverige måste bli bättre på vård i livets slutskede.

Dokumentären är snyggt ljudillustrerad och har rikligt med arkivklipp. Marcus Morey-Halldin har tidigare gjort dokumentären Projekt Metropolit om ett etiskt tveksamt sociologiskt forskningsprojekt i Sverige.

Stenbergapyromanen

Premiär: 11 maj 2017 (lyssna här)
Av: Martin Jönsson
Producent: Magnus Arvidsson

Bjuder på en intressant
överraskning mot slutet. 

Medverkande: Journalisten och författaren David Lagercrantz som bevakade fallet för Expressen, journalisten och prästsonen Johan T. Lindwall som växte upp i området, kriminalreportern Ebba von Essen som jobbade på Aftonbladet, rikskriminalpolisen Stellan Södermalm som jagade pyromanen, lokalreportern Sven-Olof Franzén, en anonym lärarkollega till lektorn som kallas August.
Klipp: Rikligt från rättegången mot pyromanen, nyhetsklipp från tv och radio, brandman som släckte bränder i Stenberga utanför Vetlanda,
Längd: 1h 11min
Liknande dokumentär: Gryningspyromanen av Anna Gjöres (2011)

År 1989 i Småland nära Vetlanda. Två syskon försvinner samtidigt som det brinner på fem olika platser. Befolkningen misstänker att de försvunna är mördade. Dessutom drar man slutsatsen att den ökände pyromanen är tillbaka. Under 70-talet har området drabbas av många bränder.

I dokumentären vittnar reportrar och boende i området om hur skräcken breder ut sig. Bybor poserar med hagelgevär i tidningen. De ska försvara sig mot pyromanen. Huvudmisstänkt är en framstående medborgare i området, en före detta lektor.

Läs mer: Samtliga dokumentärer - från bäst till sämst

Som lyssnare guidas vi med trygg hand av dokumentärens skapare Martin Jönsson. Han berättar enkelt och levande. Det är bra ljudsatt. Genomarbetat. Dokumentären är stringent. Den börjar direkt med syskonparets försvinnande och bränderna år 1989. Jakten på den misstänkte mördaren och pyromanen sätter igång. Först efter 16 minuter sker tillbakablicken till vad som hände på 70-talet. Det är dramaturgiskt genomtänkt. Jakten på mördaren är spännande.

Två saker sänker betyget. Dokumentären enskilt bästa parti är när den misstänkte mördaren och pyromanen hörs i rätten. Det är relativt långa citat där vi får en unik inblick i hur mannen tänkt och vad som hänt på platsen. Detta finns inte med i anslaget. När rättegångsdelen kommer blir jag konfunderad och lyssnar på anslaget igen. Nej, det mest kittlande i dokumentären görs det ingen reklam för i inledningen. Tänk om någon stängt av innan rättegångspartiet kommer?

Istället börjar och avslutas anslaget med journalisten David Lagercrantz. Lagercrantz jobbade tidigare som kriminalreporter på Expressen. I dag är han mest känd som Millenium- och Zlatanförfattare. Det leder mig in på dokumentärens andra problem. Händelserna återberättas i relativt stor utsträckning av journalister. Det blir mycket andrahandsuppgifter.

I David Lagercrantz fall är det tydligt. Han återger inte något av sina egna känslor eller unika iakttagelser runt det som hände (vilket Ebba von Essen gör och då blir det bättre), istället blir han någon slags uttolkare av gemene mans känslor. Han breder på med stora ord som artikuleras långsamt och kraftfullt. Det är som att han högläser ur någon av sina egna artiklar.

Händelsen är trots allt bara 30 år tillbaka i tiden. Jag hade hellre sett direkt berörda berätta sin egen historia. Likt den anonyma vännen "August" till lektorn. Att lyssna på honom är en njutning. Både när det gäller rösten men även hans unika information om händelserna. Även polisen är bra, bland annat när han pratar om hur den misstänkte kör bil.

Detta är Martin Jönssons första dokumentär för P3. Producenten Magnus Arvidsson har tidigare gjort två P3 Dokumentär och producerat den om dopningsskandalen i Lahtis.