Örebromannen

Premiär: 27 september 2018 (lyssna här)
Av: Ivan Solander, Matilda Blom och Caroline Lundin
Producent: Jon Jordås

Sveriges värsta serievåldtäktsman. 

Medverkande: Örebromannens offer "Sara" som med nöd och näppe klarar sig från att bli våldtagen, "Lovisa" som våldtas av Örebromannen (rösten är inläst av skådespelare), polisens kriminalare Peter Springare, polisens civilanställde analytiker Christina Innala (som kallas Nina i dokumentären), rikskriminalpolisens analytiker Jocke Hildeby (expert på geofrafisk profilering), två vittnen som hjälper ett av offren,
Klipp: Upprörda örebroare som uttalar sig i radio, nyheter
Längd: 1tim 2min
Liknande dokumentärer: Hagamannen av Carl-Magnus Helgegren (2009), Södermannen av Emma Janke (2011)

Örebromannen, även Sveriges värsta våldtäktsman i modern tid. En enstörig ung man med smak för droger som våldtar och försöker våldta ett stort antal kvinnor i Örebro. Han färdas med cykel genom natten på jakt efter sina offer.

En av poliserna som jagar honom är Örebros numera ökände kriminalare Peter Springare. Japp, den Peter Springare, han som menade att Sveriges grova brottslighet i princip handlar om invandrare och att våldtäkter är kulturellt betingade. Han som polisanmäldes av sin egen polisledning.

Det är lite speciellt att han som lyft fram hur invandrare är överrepresenterade när det kommer till våldtäkter (och dessutom poängterat att offren etniska svenskar) här får medverka i en opolitisk kontext och då blir expert i ett fall som rör en etnisk svensk, som utan motstycke, våldtar svenska kvinnor.

Hela listan: Från bäst till sämst – alla dokumentärer 

Detta är trots allt Sveriges värste våldtäktsman. Att höra denna och de gamla P3-dokumentärerna om Hagamannen och Södermannen ger en relativt bra inblick i serievåldtäktsmän och deras offer. Dokumentärens starkaste del är att ett av offren intervjuats och hon berättar i detalj om våldtäkten. Tyvärr är det inläst av en skådespelare så en del av närvaron uteblir. Men det är en bra skådespelarinsats så jag tycker det är klart lyssningsvärt.

Det är detaljerna som gör det, exempelvis hur hon känner inför att hon är bunden med buntband. Och när hon återger hur Örebromannen svarar när hon ber om nåd. Samt de två vittnena som dyker upp och deras stressade agerande.

Det är en rak och redig dokumentär. Relativt sparsmakad i musik, miljö- och effektljud. Det är enkelt, pratigt. Det klart största minuset är att vi aldrig hör hur våldtäktsmannen Niklas Eliasson låter. Tyvärr har de inte fått tag på – eller valt bort att spela upp det – ljuden från den delen av rättegången som var öppen för allmänheten.

Prinsessans Dianas död

Premiär: 13 september 2018 (lyssna här)
Av: Robin Jonsson
Producent: Lars Truedsson

En dyster inblick i
brittiska kungahuset.

Medverkande: Magnus Falkehed, svensk journalist i Frankrike, hovjournalisten Sten Hedman, Karin Lennmor, tidigare chefredaktör Svensk Damtidning, Paul Burrell, drottningens betjänt som beskriver sig själv som den ende man i kungahuset som prinsessan någonsin litat på
Klipp: Prinsessan Diana från tv-intervjuer, läkaren Fredric Mailleiz som var en av de första på olycksplatsen i Paris (från en brittisk dokumentär)
Längd: 1tim 4min

Dokumentären börjar med Lady Dianas död. Vi befinner oss på olycksplatsen i den franska tunneln där hennes sista bilfärd slutade i en betongpelare. Hon lever fortfarande när paparazzofotograferna närmar sig hennes kraschade bil men avlider en stund senare när hon håller på att lastas in i ambulans. Vi får följa förloppet via en tv-intervju som gjorts av brittiska Channel Four (motsvarigheten till TV4) med ett av vittnena i tunneln.

Denna dokumentär fokuserar på hur illa prinsessan passar in i kungahuset. Hon kommer från knapadeln och är främst till för att avla fram tronarvingar. Hon kommer aldrig att anpassa sig i det kärlekslösa förhållandet och efter skilsmässan (år 1995) kommer det fram allt mer fakta om hur dåligt hon mått i äktenskapet. Efter sina hudlösa intervjuer blir hon allt mer folkets prinsessa.

Hela listan: Från bäst till sämst – alla dokumentärer 

Detta är en smaskig historia. Fylld av tragik och drama. Prinsessan Diana är behandlad som en sak, inte en människa. Att hon plockas in i hovet är för avla fram tronarvingar, inget annat. Det bekräftar alla fördomar om överklassens dårskap.

Dokumentären ger en faktastinn, övergripande bild av historien. Men den som söker något djupare och mer levande får nog leta vidare. Att drottningens betjänt Paul Burrell intervjuas av Sveriges Radio är ett stort plus. Det är gott om klipp från bra tv-intervjuer, bland annat den klassiska BBC-intervjun i programmet Panorama år 1995. Det var efter den intervjun som det slutligen blev skilsmässa.

Men det går fort fram och musiken är rätt trist. Ibland låter det nästan som skräckfilmsmusik (olycksbådande mörkt), det varvas med känslomässigt pianoklink (eller är det en speldosa?) Som hämtat från ett grundläggande effektarkiv. Det finns ingen enhetlig ljudmässig gestaltning. Att det är så mycket klipp från tv-dokumentärer kanske förstärker problematiken. Jag antar att det redan ligger musik på klippen och då blir det svårare att jobba fram en egen ljudbild som dokumentärmakare på Sveriges Radio.