Hansakatastrofen

Premiär: 19 oktober 2017 (lyssna här)
Av: Maria Ridderstedt
Producent: Magnus Arvidson

Saknar nerv. 

Medverkande: Jakob Ringbom som hobbyforskat om händelsen, Karin Lyth, vars pappa omkom på båten, ytterligare en handfull personer vars föräldrar dött i katastrofen, samt ett barn till en överlevare.
Klipp: Kapten Arne Molin, en av två överlevande, som intervjuas av Radio Gotland, Sigge Rosén, radiotelegrafist som var med och hittade överlevande från katastrofen, biskopens tal i radion som inleds med "Gotland har sorg, hela vår ö känner smärta"
Längd: 1tim 12min
Liknande dokumentär: Estoniakatastrofen av Kristofer Hansson och Fredrik Johnsson (2006)

Andra världskriget pågår när Hansakatastrofen inträffar. Det är den största svenska civila sjöfartsförlisningen i modern tid fram till Estonias öde. Året år 1944.

Nästan 100 personer omkommer när båten på väg från Stockholm till Gotland förliser. Det dröjer lång tid innan sanningen kommer fram om vad som har hänt.

På hemsidan finns en bild på båten. Jag rekommendera att man inte läser texten. Där framkommer förklaringen till vad som hänt med båten. Det är roligare att lyssna utan att veta svaret.

Läs mer: Alla dokumentärer – från bäst till sämst

Intervjun med kapten Arne Molin, som är framplockad från Radio Gotlands arkiv, är dokumentärens behållning. Han förmedlar starka bilder från de ödesdigra minuterna när båten sjönk.

I övrigt är det dåligt med spänning. Dokumentären börjar med en författare som skrivit en roman om händelsen (boken blev senare blev indragen, enligt tidningen Hela Gotland). Han presenteras i dokumentärens inledning som barnbarn till en av dom som omkom. Det sägs inget om att han tillbringat tio år med att fördjupa sig i händelserna. Samtidigt berättar han som om att han är expert på fallet – han återger känslorna hos dom som är ombord i allmänhet men säger inget om sin släkting. Rollförvirring.

Det är många barn med till dom som dog på båten. Karin Lyth är bra. Henne lär vi känna något. De andra får inte liv. De har inga iakttagelser, eller känslor, som hjälper till att levandegöra berättelsen. Det känns distanserat.

Dokumentärmakaren Maria Ridderstedt jobbat i vanliga fall på Ekot och det märks på hur hon läser sin speakertext/prata. Det låter mycket Ekot i P1, mindre som P3 Dokumentär.