Av: Carl-Johan Ulvenäs
 |
| Bra andra halva. Som en deckare. |
Klipp: Brittiska eternyheter, från tal med USA:s president Ronald Reagan
Längd: 1h 4min
Liknande dokumentärer: Sprängningen av Rainbow Warrior av Lisa Jensen Kidane (2017)
Vad är det mest intressanta med sprängningen av ett passagerarplan år 1988 ovanför den skotska byn Lockerbie? Chocken i byn? Det faktum att 11 invånare dör när flygplanet störtar i ett villakvarter? Eller vem som utförde dådet? Hur det är en del av internationell terrorism och det politiska spelet kopplat till världens supermakt USA?
Denna dokumentär har gett lika mycket uppmärksamhet till båda. Första halvan handlar om förödelsen på plats och hur byns invånare reagerar. Den andra halvan handlar om jakten på de ansvariga och det storpolitiska spelet.
Hela listan: Från bäst till sämst – alla dokumentärer
Det blir för långsamt inledningsvis. Det ges stort utrymme till två personer som såg förödelsen med egna ögon. De redogör för hur hus förstörts och kroppsdelar hittas. En svensk reporter på plats i London intervjuas och hon säger att hon inte kan komma upp till platsen och måste följa medierapporteringen från huvudstaden. Hennes jobbvardag som journalist känns föga intressant med tanke på att det är ett av världens mest uppmärksammade terrordåd med intrikata politiska följder.
Det broderas för mycket med perifera detaljer. Som till exempel när diplomaten Jan Eliasson ska få berätta om hur han fick dödsbeskedet om sin gode vän. Pratan låter så här: "I FN-ambassadör Jan Eliassons townhouse på 64:e gatan i New York pågick julmottagningen." Eller som när kommunhuset i Lockerbie beskrivs. "En röd, sandstensfärgad byggnad med högt klocktorn blev sambandscentral..."
64:e gatan i New York. Hur ser den ut? Ska jag känna till den? En sandstenfärgad byggnad? Säger mig ingenting. I tegel? Hur många våningar? Vad för typ av entré? Jag vill ha ljud. Arkivklipp. Musik. Miljöljud. Gestaltning. Detta är för summerande.
Andra halvan är betydligt mer intressant. Ett tag är det oklart vem som är skyldig och det blir som en deckare där spänningen långsamt stiger. Spåren visar sig till slut leda till en av världens mest beryktade envåldshärskare. (Ifall du inte vet så avslöjar jag inget.)
Minut 38-39 är lysande med bra arkivklipp och läckert musikval.
FBI-agenten Richard Marquise är en stor behållning. Det är något med amerikaner. Som Hugo Lavett säger i min intervju med honom. De pratar som om de vet hur man bäst gör citat på det. "De pratar i repliker", säger Hugo Lavett.
