Säldöden

Premiär: 22 juni 2017 (lyssna här)
Av: Gustav Asplund
Producent: Martin Johnson

Stifta bekanskap med
"The Virus Hunter". 

Medverkande: Sälforskaren Tero Härkönen, Birger Schlaug, före detta språkrör för Miljöpartiet, SVT:s rutinerade reporter Erik Bjerström (miljöreporter på 80-talet), Peter Örn, före detta vd för Sveriges Radio och tidigare partisekreterare i Folkpartiet, anonym utropare vid säldammarna i Göteborg, guiden Karin Hårding som ägnar sig åt frivilligarbete i samband med säldöden på västkusten, veterinären Anders Bergman samt "The Virus Hunter", holländske professorn, Ab Osterhaus (på telefon) som undersöker proverna från de döda sälarna.
Klipp: Nyhetsklipp bland med fiskaren Staffan Knutsson som seglar på ett dött hav ("det är som en mardröm som blir verklig").
Längd: 1h 8min
Liknande dokumentärer: Dioxinfisken i Östersjön (2012) av Daniel Öhman och Malin Olofsson, Folkomröstningen och striden om kärnkraften (2007) av Erik Hedtjärn

Kunde lika gärna ha hetat "Säldöden – och hur Miljöpartiet fick sin avgörande skjuts in i riksdagen", eller kanske: "Bluffen som kallades Säldöden – och hur Miljöpartiet och Folkpartiet slogs om att få kalla sig Sveriges miljöparti".

Sommaren 1988 flyter tusentals döda sälar i land på västkusten. De har börjat hosta och dör som flugor, utan uppenbar orsak. Det sprider sig till övriga Europa och domedagen tycks vara nära. Säldöden visar sig få politiska konsekvenser (som så mycket annat här i landet) och det slutar med att Miljöpartiet kommer in i riksdagen. En sensationell inbrytning i den slutna riksdagen. Dokumentären blandar miljö- och naturfrågor med politik på ett förtjänstfullt sätt.

På Sveriges Radios hemsida presenteras dokumentärmakaren Gustav Asplund som "radioräv med tusentals reportage i bagaget". Han var med och startade programmet "Verkligheten" i P3. Dokumentären är välresearchad med bra arkivklipp och Gustav Asplund varvar miljö- och naturentusiaster med politiska tungviktare.

Läs mer: Hela listan med dokumentärer – bäst till sämst

Dramaturgin är skicklig. Det är svårt att förutse vad historien ska sluta i. Flera gånger får vi små utvikningar från de intervjuade, om mer eller mindre relevanta saker, och det ger liv åt dokumentären. Det väcker intresse. Och är lite roligt. Som att miljöpartister bor i jordhålor och virkar mycket.

En sak slår mig. Det är ett citat från SVT-journalisten Erika Bjerström. Hon försöker sätta ord på varför de döda sälarna väckte så stort engangemang. "En undergångsstämning uppstod. Det fanns en apokylaptisk känsla, att naturen håller på att dö. Sälar är den perfekta symbolen. Med sina knubbiga kroppar. Med sina stora runda, fuktiga, ögon som ser hjälplösa ut och som väcker beskyddarinstinkter hos alla människor. Sälarna var den perfekta bäraren av det apokalyptiska budskapet. Att något var rubbat, det var något smygande som hotar. Om sälarna dör, då är det väl risk att vi människor dör också?"

Det är pompös beskrivning. Men jag tror hon är något på spåren. Vi människor är snara att skaffa oss symboler. Moralpaniker och masspsykosliknande tillstånd drabbar oss regelbundet. Den svenska pöbeln/den svenska indignationen är lättväckt. Förnuft ser vi inte skymten av.

Och Sverige har ett naturälskande folk. Vi är stolta över vår skräpfria miljö. Vi bekymrar oss över utsläppen i Östersjön. Så här går natur- och djurintresset och den kollektiva indignationen hand i hand. Politiker snappar upp det och sen blir det opportunt. Dokumentären skildrar det på ett bra sätt.

Dessutom med en liten twist på slutet.