Dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani

Premiär: 1 februari 2018 (lyssna här)

Av: Hanna Frelin

Producent: Rosa Fernandez

Nära. Finstämt. 

Medverkande: Flera ur Riccardos familj (Rosa Campogiani, Riccardos åtta år äldre syster, mamma Marie, hans pappa ) Riccardos kompisar Alex och Rebecca (Rebecca blir ett viktigt vittne i rättegången eftersom hon känner både gärningsmännen och offren, tingsrättsdömde uppviglare "Ossian" (han friades senare i hovrätten för sin inblandning i misshandeln - hans uttalanden är inlästa av en skådespelare), DN-journalisten Ulrika By som bevakade händelserna, en boende på Kungsholmen som ser misshandeln

Klipp: Inläsningar av vad Riccardos nära vän Felippo sagt i förhör, förhöret under rättsförhandlingen med den drivande misshandlaren "Hugo" 

Längd: 1tim 2min

Liknande dokumentärer: Mordet på Therese Johansson Rojo av Hugo Lavett (2015)

Hösten 2007. Två dagar innan sin 17-årsdag sparkas Riccardo Campogiani ihjäl. Dödsmisshandeln sker utanför en fest på Kungsholmen i Stockholms innerstad. Det finns uppgifter om att gärningsmännen, som också är 16 år, hoppar på Riccardos huvud. Han dör av en hjärninfarkt. Anledningen till bråket var till synes trivial – svartsjuka gällande en tjej. Offret och gärningsmannen känner varandra ytligt. 

Hela listan: Från bäst till sämst – alla dokumentärer

Dödsmisshandeln blir starten på uppropet "Bevara oss från gatuvåldet". Initiativtagare är Anton Abele som några år senare blir riksdagens yngste ledamot någonsin – som moderat. Han vinner även pris på MTV-galan för sitt engangemang mot våldet. 

Det är en fint ljudsatt dokumentär som kommer nära. Det känns som vi är en medlem i Riccardos familj och kompiskrets. Under festen när misshandeln sker så är det detaljerat återgivet vad som sker – hur det ser ut, vilka som är där, hur stämningen är. Intervjuade vännen Rebecca är väldigt bra. 

Även inläsningen som gäller "Hugo":s kompis Ossian är mycket bra. 

DN-journalisten Ulrika By är en utmärkt reporter som jag läst i över ett decennium (bland annat eftersom hon varit duktig på att skildra livet i mindre välmående förorter). I denna dokumentär tycker jag hennes insats blir hängande. Hon ger en kontext till misshandeln – att den blir så uppmärksammad för att det handlar om innerstadskids – men hennes utifrånperspektiv blir konstigt med tanke på att det är Riccardos anhöriga och nära vänner som bär berättelsen i övrigt. Hon låter kallhjärtad.