Jakten på atombomben

Premiär: 18 januari 2018 (lyssna här)
Av: Hugo Rennéus
Producent: Magnus Arvidson

Ljudmässigt eminent.
Levandegjord historielektion.

Medverkande: Författaren Yukiko Duke vars mormor upplevde när atombomben exploderade i Nagasaki, Bengt Liljegren som skrivit en biografi om nazisternas ledare Adolf Hitler, amerikanske historikern Robert Norris som skrivit en biografi om högt uppsatte militären Leslie Groves, Gregg Herken som skrivit boken "Brotherhood of the bomb", professor i teoretisk fysik Ulf Danielsson, Vera Kistiakowsky som var dotter till George som jobbade med bomben, Vetenskapsradions Ulrika Björksten som varit på platsen där bomben byggdes och sett skjulet som den förvarades i,
Klipp: Rikligt med korta klipp med nazistiska talare och slagord, amerikanska krigsbulletiner, Robert Oppenheimer som säger att han gått över till den mörka sidan ("I have become death"), klipp med flera av dom inblandade i bombbygget och när bomberna släpps över Japan
Längd: 1tim 9min
Liknande dokumentärer: Baltutlämningen av Daniel Värjö (2009), Tjernobylkatastrofen av Hansson/Johnsson (2005), Tysktågen, neutraliteten och Nordkalotten av Carl-Magnus Helgegren (2010), Raoul Wallenberg av Fredrik Johnsson (2010)

Vi blickar bakåt i historien när Hugo Rennéus gör sin andra P3 Dokumentär. Den första handlade om skidskandalen i Lahtis när dom finska skidlöparna dopade sig. Historien om hur amerikanarna byggde världens första atombomb är en historielektion med finess. Här finns både mänskliga relationer, teknisk fysik och världshistoria.

Det var den amerikanske, plikttrogne militären Leslie Groves som fick projektet i sitt knä. Han skulle se till att andra världskriget kunde vinnas med hjälp av en atombomb. För att lyckas med det fick han samla ihop landets (och världens) främsta fysiker ("ett gäng primadonnor") i en ökenhåla i södra USA. Där hölls dom inlåsta tills bomben var ett faktum.

Dokumentären är rikligt ljudillustrerad. Här hörs nazister som skanderar, dom inblandade i bombbygget är med i arkivklipp och dottern till en av dom ledande fysikerna i projektet (som kallades Manhattan) berättar hur hon tillbringade dagarna medan hennes pappa byggde världens dödligaste vapen.

Hugo Rennéus växlar mellan storpolitik och dom instängda bombbyggarna i öknen utan problem. Historiker och biografiförfattare levandegör: dom berättar initierat om Hitler och andra nyckelpersoner som var inbladade. Dokumentären är både bred och har detaljer. Den är lätt att följa och det bara en stund efter mitten som den blir aningen långsam.

En sak som sticker ut är ljudbilden. Den är bättre än en genomsnittlig P3 Dokumentär. Det är sällan tyst under Hugo Rennéus prator. Det är dramatisk musik, effektljud och radioklipp. Välproducerat. Dessutom är det bra dynamik i hur det växlar mellan intervjupersoner och dokumentärprataren. Klaffarna (sista meningarna/orden från berättaren innan en intervjuperson börjar prata) är genomtänkta.

En petitess är inledningsintervjun med Yukiko Duke (som sedan återkommer i slutet). Det är oklart hur hon har fått sin detaljerade bild av vad som hände med hennes mormor på Nagasaki tågstation. Har mormor berättat det? Har hon forskat i det? Det berättas inte. P3 Dokumentär gör så till och från. Låter en journalist eller författare berätta med ett allvetande perspektiv där rollfördelningen gentemot övriga intervjuade och berättaren är oklar. Det blir någon slags konkurrent till dokumentärmakarens perspektiv och röst. (jmf begreppet "fokalisering" eller "berättelsenivå")

Jag tror en kort mening från Hugo Rennéus hade löst det. "Yukiko Duke har skrivit om/forskat i när bomben över Nagasaki föll. En av dom iblandade var hennes mormor som befann sig på tågstationen."

Mordförsöket på imamen i Strömsund

Premiär: 4 januari 2018 (lyssna här)
Av: Julian Evans och Adam Holmertz
Producent: Rosa Fernandez

Spännande grundstory. Tunn ljudbild. 

Medverkande: Den skjutne imamen Obidkhon Nazarovs son David, den dömde 37-årige skytten från Uzbekistan, Gitte Edman som är anställd på hemtjänsten och är bland dom första på brottsplatsen, Ami Hedenborg från Amnesty International, polisen Björn Svanberg, ihärdige åklagaren på internationella åklagarkammaren Krister Petersson, SVT-journalisten Elin Jönsson som hade kontakt med Säpo och imamen Nazarov.
Klipp: Dokumentär från uzbekisk statlig tv där imamen benämns som terrorist, inlästa mejl som är upptakten till skottdramat, nyheter, klipp från SVT:s Veckans Brott, bland annat med Säpo som försöker förklara varför man missade att imamen var en måltavla.
Längd: 1tim 1min
Liknande dokumentärer: Spionfallet på kinesiska ambassaden av Lovisa Lamm Nordenskiöld (2015), Stig Bergling av Kristofer Hansson och Fredrik Johnsson (2005), Kidnappningsförsöket på Peter Wallenberg och den sovjetiska kartläggningen av Carl-Magnus Helgegren (2014)

P3 Dokumentär har i flera dokumentärer, framförallt förr i tiden, behandlat ämnen som (öststats)spioneri och utrikespolitik med förvecklingar för medborgare i Sverige. I denna dokumentär bär det av till den före detta Sovjetstaten Uzbekistan. Därifrån flyr en politiskt aktiv imam (muslimsk präst) och kommer till Sverige.

I Sverige landar imamen och hans familj i jämtländska Strömsund. En kommun med ovanligt många före detta uzbeker som invånare. År 2012 börjar det hända märkliga saker i Strömsund. Vad det verkar så har den uzbekiska regimen skickat en lönnmördare till Strömsund för att ta imamen av daga.

Hela listan: Alla dokumentärer – från bäst till sämst

En dag skjuts imamen ned i trapphuset. Och jakten på skytten blir långvarig och får ett oväntat slut. Historiens guide är framförallt den skjutne imamens son David. Intervjun med sonen är bra. Det finns känsla. Likaså är intervjun med skytten bra. Han pratar på och man kan läsa mellan raderna. Bäst kanske ändå intervjun med SVT-journalisten Elin Jönsson är som avslöjar hur hon blir en mellanhand mellan svenska säkerhetspolisen och exil-uzbekerna i Sverige.

Intervjuerna är dokumentärens höjdpunkt. I övrigt är det naggat i kanterna. Stundtals är det oroväckande tyst. Beskrivningen av hur imamen ligger skjuten i trapphuset är med detaljer – men det är i pratan. Ljudmässigt är det tomt. Inte ett eko från trapphuset. Ingen musik. Inga effektljud eller miljöljud. Känns som en uppläsningen i en ljudbok. Även i övrigt är det sparsmakat ljudmässigt. Det är svårt att få en känsla för jämtländska Strömsund utan några miljöljud. Är det snö när imamen skjuts ned? Hur låter det när väskan öppnas och pistolen hittas? Hur låter en fredagsbön i källarmoskén i Strömsund?

Och vem är imamen egentligen? Han beskrivs som en pacifist. "Han har aldrig predikat våldsamma handlingar", säger hans son oemotsagd. Trots det pekas han ut som terrorist i en statligt producerad dokumentär. Det ges fakta om ett terrordåd som sker samtidigt som imamen flyr. Men det blir hängande i luften. Det sägs att imamen predikar en konservativ form av islam. Men inget mer. Jag vill veta mer.

Mordet på Elin Krantz

Premiär: 7 december 2017 (lyssna här)
Av: Lasse Edfast
Producent: Magnus Arvidson

Uppmärksammat Göteborgsmord.

Medverkande: Elins systrar Emelie och Maria, Elins bästa kompis från uppväxten i Falköping Karin, Elins klasskompis Hanna på hudterapeututbildningen, Ephrem Yohannes som dömdes för mordet (intervjun är gjord i fängelset), hundföraren Anders berättar om när hans schäfer Millie hittar Elins kropp, poliserna Patrick och Fredrik som hittar den misstänkte på centralstationen i Göteborg, åklagare Stina Lundqvist, Mats Dagerlind, ökänd politiskt inkorrekt skribent (som "halvångrar" att han sprider kränkande bilder på mordoffret), Asle Toje, norsk forskare och debattör, ett vittne som hörde Elins skrik, DN-journalisten Niklas Orrenius som bevakat Sverigesdemokraterna under mer än ett decennium (tidigare på Sydsvenskan),
Klipp: Från hemmavideo, nyheter, Jimmie Åkesson pratar om invandrares hat mot svenska tjejer inför valet år 2010, kort musikklipp bland annat Swedish House Mafias hit "One" från år 2010, Efterlyst i TV3, rädda göteborgare som inte vill åka spårvagn igen, inlästa hatiska kommentarer på nätet, Sven-Erik Alhem, brottsofferjourens ordförande, inläsningar från ökände Julia Caesar (bakom namnet döljer sig före detta DN-journalisten Barbro Jöberger),
Längd: 1tim 11min
Liknande dokumentärer: Mordet på Sara Westin och 5 i 12-rörelsen av Martin Ezpeleta (2014)

Under år 2010 pågick två mordrättegångar i Göteborg med stora likheter – trots att båda innehöll relativt ovanliga ingredienser. Unga kvinnor på väg hem från fester blev sexmördade samtidigt som händelserna fångades i mobilsamtal.

I det första fallet handlade det om 18-åriga Nancy Tavsan som slogs ihjäl med en stor glasflaska när hon var på väg hem från en fest i förorten Hjällbo. Den 22-årige gärningsmannen Abdulaziz Hussein, kallad Skuggan, försökte våldta Nancy och mördade henne sedan.

Läs mer: Alla dokumentärer – bäst till sämst

I det andra fallet handlade det om 27-åriga Elin Krantz som våldtas och mördas när hon går av spårvagnen i illa ansedda Länsmansgården på Hisingen i Göteborg. 22-årige Ephrem Yohannes grips senare. Mördarna i båda fallen döms till 16 års fängelse och livstids utvisning.

Dokumentären handlar om det senare fallet. Det är en ambitiös dokumentär som växlar bra mellan den historiska politiska kontexten, det privata samt brott och straff. Den börjar lugnt med att vi lär känna Elin Krantz som en Falköpingsfostrad tjej med smak för fest som flyttar till Göteborg, temperaturen ökar när den politiska kontexten vävs in efter cirka 10 minuter. Vi förstår att invandringsdebatten kommer att dyka senare igen.

Spänningen stegras när dagen för mordet behandlas. Elin Krantz ödesdigra sista resan med spårvagnen är dramatisk. Ett vittne som hör hennes skrik levandegör berättelsen. Tempot sänks tyvärr betydligt under den långa sekvens där sökandet efter Elin skildras.

Men en halvtimme in når dokumentären sitt klimax. Två poliser berättar om det osannolika gripandet av den misstänkte mördaren och den efterföljande scenen med Elin Krantz närstående på bårhuset är tät.

Hur åklagarens bevis mot den misstänkte ser ut redovisas hyfsat. Men mördarens osannolika bortförklaring (han själv hörs också) är inte tillräckligt tydligt framställd. Det låter bitvis som om att fel man fällts för mordet.

Ephrem Yohannes filmas när han följer efter Elin
Krantz från spårvagnen. Hon hittas mördad i närheten.

Mot slutet av dokumentären tas det upp hur mordet på Elin Krantz utnyttjas av diverse ljusskygga krafter för att smutskasta invandrare. Det mesta är spännande. Intervjuerna med Niklas Orrenius och Mats Dagerlind fungerar bra mot varandra. Inläsningar av Julia Caesars texter är snygga och bra musiksatta. Inte helt lätt att ro hem (med tanke på hur känsligt ämnet är), komplext, tankeväckande.

Det är inte mycket till avtoning. Synd. En omfångsrik berättelse avslutas med ett par korta citat från två av huvudpersonerna. Känns hafsigt.

Innehåll – minut för minut

1 – 2: Inledning
3 – 7: Lär känna Elin Krantz – lillasyster, bästa kompis och klasskamrat berättar
8 – 10: Politisk kontext – det är valtider och Sverigedemokraterna vinner mark
11 – 13: Händelser under dagen då mordet inträffar – Elin ser till att det blir fest
14 – 17: Spårvagnsresan hem innan mordet
18 – 19: Elin mördas – ett vittne berättar om skriken
20 – 30: Sökandet efter Elin – familjen och polisens hundförare berättar
31 – 35: Så hittar polisen den misstänkte – och trotsar chefens order
36 – 38: Elin i bårhuset – familjen är där
39 – 41: Den misstänkte granskas – och häktas
42 – 46: Mordet på Elin blir ett slagträ i invandrardebatten
47 – 52: Genombrott i brottsutredningen – mördarens bortförklaring ("Go with the flow, you know")
53 – 56: Rättegången mot mördaren – Elins bäste väns kval
57 – 68: Bilderna på mördade Elin Krantz sprids på nätet – används i politiskt syfte
69 – 71: Avtoning – närstående berättar om sina känslor i dag

Knarkkungarna på Darknet

Premiär: 23 november 2017 (lyssna här)
Av: Pernilla Wadebäck
Producent: Rosa Fernandez

Spännande. Rakt berättat. 

Medverkande: "Tomas", en av dom två utpekade knarkkungarna, knarkpolisen Niklas Linderot, "Linda" från Mariestad, som i dag lever med skyddad identitet (en "ADHD-tjej", enligt hennes pappa som också intervjuas i dokumentären),  "Lindas" chef på en snabbmatsrestaurang, en butiksanställd som lämnade ut paket till duon, dom två poliser (Malin Sjöström och Joakim Nordlund) som griper JW och "Linda".
Klipp: Nyheter, ljud från rättegången mot "Tomas" och JW.
Längd: 1h 5min
Liknande dokumentärer: Docklands – historien om ravekultur, knark och en OS-bomb av Tove Leffler och Anges-Lo Åkerlind (2009), Dödsskjutningen på Bromma gymnasium av Lasse Edfast (2017), Spiceepidemin av Lasse Edfast (2016)

Knarkkungarna på Darknet handlar om drogbaroner på internet. Fast det dolda internet – darknet. Kilovis med knark säljs på något som kan likna en auktionssajt. Köparna betalar med bitcoins. En oväntad duo är dom: en högskoleutbildad datakille slår sig i lag med en gangster. De tjänar 200-300 papp i månaden. "Det var mer eller mindre som ett företag. Ett olagligt företag", säger Tomas och berättar öppenhjärtigt om hur dom tvättade pengar.

Läs mer: Alla dokumentärer – bäst till sämst

Det är pang på rödbetan. Duons uppgång och fall skildras utan några konstigheter. Reportern Pernilla Wadebäck, som jobbar på den lokala radiostationen i Skaraborg (belägen i Skövde), gör knastertorra, alldeles utmärkta inläsningar av texten. Intervjun med "Tomas" är en njutning. Visst, några gånger känns han aningen skrytig. Men det är bara en petitess.

Pappan är också bra. Likaså "Linda" (pappans dotter). Till och med "Lindas" arbetsgivare dyker upp. Men det funkar. Knarkkungen "Tomas" är fortfarande huvudpersonen. Man varför ligger det hela tiden ett ljud av någon som trycker på ett tangentbord när "Linda" pratar?

Jag vill bjuda på ett utdrag från den torra, mycket underhållande, speakertexten. Partiet handlar om hur JW har mycket att göra med att leverera knark till olika postlådor runt om i staden. Men så blir han tagen av polis när han kör bil hög. Polisen upptäcker dock inte hans gigantiska knarklager hemma: "JW kommer undan med en drograttfylla och körkortet dras in. Nu får han börja att ta bussen och att cykla. Han kommer efter med arbetet. Det samtidigt som lagret i Mariestad fylls på. I mars kommer en ny storleverans..."

Det är spännande ända till slutet som är snyggt avrundat. Intervjun med "Tomas" hamnar på topplistan över P3 Dokumentärs bästa intervjuer.

Nazistattacken i Kärrtorp

Premiär: 9 november 2017 (lyssna här)
Av: Martin Jönsson
Producent: Magnus Arvidson

Noggrann redogörelse.

Medverkande: Kärrtorpsbon Sandra Eriksson, kvinna på Säpo, Svante Tidholm som är med och arrangerar demonstrationen, nazisten Emil Hagberg ("Hjälten från Kärrtorp", enligt Nordfront), vänsterextremisten Joel Almgren som högg ned en nazist under demonstrationen, Oskar Nord som tidigare var nazist, Julietta Cederlöf som demonstrerar, poliserna Liselott Langelotz och Alvaro Torres, polisens förre presschef Varg Gyllander
Klipp: Mycket ljud från filmerna som nazisterna själva filmade under attacken
Längd: 1h 16min
Liknande dokumentärer: Polismorden i Malexander av Fredrik Johnsson (2008), Året nynazisterna skakade Sverige av Daniel Värjö (2009), Mordet på John Hron av Ida Lundqvist (2015)

Den antirasistiska demonstrationen i Stockholmsförorten Kärrtorp ägde rum i december 2013. Den var ett svar på att nazister ökat sina aktiviteter under ett tag, bland annat hade Nordiska motståndsrörelsen övat på ett idrottsområde. Stadsdelen hade klottrats ned med nazistiska märken.

Demonstrationen 13 december 2013 attackerades av 30-40 personer från Svenska motståndsrörelsen. Sex poliser har ingen chans att försvara demonstranterna, som bland annat består av barnfamiljer. Det blir kaos och demonstranter flyr i panik. En vänsterextremist, Joel Almgren, som är på plats hugger en nazist med en kniv. Han kommer senare att dömas för försök till dråp.

Läs mer: Alla dokumentärer – bäst till sämst

Att höra Nordiska Motståndsrörelsens Emil Hagberg argumentera för Adolf Hitler (ungefär: "han ä inte så tokig ändå") är fascinerande (för den som tvivlar på att Nordiska motståndsrörelsen är nazister) och uppbyggnaden med AFA-dåren Joel Almgren och nazisten Emil Hagberg fungerar. Men det drar ut på tiden. Det dröjer 27 minuter innan det ens är samma dag som demonstrationen ska ske.

Händelsen har fortfarande inte ägt rum när det gått 39 minuter. Folkbildning och detaljer om vad som skedde innan demonstrationen går före storytelling. Det är stillastående, och relativt sparsmakat musiksatt. Torrt. Efterspelet är bara 16 minuter trots att det finns mycket att behandla, bland annat varför så få poliser fanns på plats och hur Joel Almgren skulle argumentera för att bli frikänd från knivhuggen.

Men intervjuerna med Joel Almgren (här är filmen där det syns att han går till attack med kniv) och Emil Hagberg är något som måste höras. De ger en unik inblick i extremisters verklighetsbild, ingen av dom uttrycker ånger. Det finns också ett kort parti med snyggt mixade ljud och musik från när kaoset bryter ut under demonstrationen. Intervjuerna upphör och lyssnaren får chansen att känna.

Intervju med P3 Dokumentärs producent Magnus Arvidson

P3-producenten Magnus Arvidson går till angrepp på bloggen. "Du ger för låga betyg", säger han i en exklusiv intervju. Dessutom avslöjar vad för dokumentärer som är på gång framöver. 

Magnus Arvidson har varit producent på P3 Dokumentär sedan förste januari 2017. Fram till när den här intervjun görs, i oktober, har han stått bakom sex stycken dokumentärer. 

– Jag har stor makt över hur en dokumentär låter i slutänden, säger han. 

Han är 39 år, förälder, bor i södra Stockholm. Han var jobbat som journalist i tolv år. Han gick samma utbildning som de flesta andra som gör dokumentärer för P3. Dramatiska institutet i Stockholm. 

Producent Magnus Arvidson (t.v.) med dokumentärmakaren
Martin Jönsson tillsammans i studion i Radiohuset.
På bordet syns kaffe och snus. Dom viktigaste ingredienserna
för att överleva den mytomspunna "redigeringspsykosen".
Dokumentären som mixas är "Nazistattacken i Kärrtorp".

Rutinerad radiomakare

Han har varit inne på Sveriges Radio i omgångar men främst har han gjort radio från olika produktionsbolag. Till största delen från bolaget Filt.

En dokumentär för SVT har han också hunnit med. 

Första gången han blev recenserad på bloggen var för drygt två år sedan när han gjorde sin första dokumentär för P3. Terrorplanerna mot Jyllandsposten. Bloggen gav den en trea. Kul om Säpospanare som äter morötter, bra intervju med satirtecknaren Kurt Vestergård, löd omdömet. 

I dag basar han alltså över det dagliga arbetet på P3 Dokumentär. Det tillsammans med Rosa Fernandez. 

"Ämnena får högsta betyg"

Han är mycket nöjd med med vad som produceras på redaktionen på andra våningen i Radiohuset i Stockholm. Ordet "enastående" återkommer flera gånger när han pratar om dokumentärerna som gjorts under året. Han är framförallt nöjd med vilka ämnen som redaktionen väljer att ta upp. 

– Ämnena som vi väljer är klockrena. Högsta betyg, säger han när bloggen ber honom att betygsätta det egna arbetet. 

Även P3 Dokumentärs intervjuer är han nöjd med. Nästa högsta betyg, en 4:a, blir det. Magnus Arvidson säger att bra intervjuer är väldigt viktiga. Det är en grundbult i konceptet P3 Dokumentär. 

– Lyssnarna vill höra huvudpersonerna berätta med egna ord. Lyssnaren ska kunna återskapa förloppet i sitt eget huvud. Som en film, säger han. 

Arvid Hallberg har gjort två dokumentärer som båda utmärks av väldigt bra intervjuer. 

– När han kommer hem med sitt material. Det är... säger han och låter imponerad. 

Något område där det finns förbättringspotential är arkivresearch. I nuläget ligger P3 Dokumentär på en 3:a, tycker han. 

P3 Dokumentär är Sveriges mest nedladdade podd. Ni jobbar mycket med relativt oprövade journalister som nyligen gått ur skolan. Hur är det?

– Är det så många nya verkligen? 

Magnus Arvidson tänker efter. Han inser att det ändå är rätt många. 

– Det är otroligt fantastiskt. Jag själv är ganska ny på redaktionen. Jag har gjort två dokumentärer för P3 innan jag fick jobbet som producent. Det är en joyride. Jag får vara med och utforska formatet och det blir att man utforskar det tillsammans. 

Han berättar att dom har kurser och work shops för nya medarbetare. Dokumentärmakarna Måns Mosesson, Ida Lundqvist och producenterna Robert Barkman och Rosa Fernandez har varit inne och delat med sig av sin kunskap. 

Hur mycket makt har du över vilka dokumentärer som ska produceras?

– Jag är en röst av sju, åtta stycken på dokumentärredaktionen. Vi träffas en gång i månaden och bestämmer vilka som ska göras. 

Hur mycket makt har du över hur en dokumentär låter i slutänden?

– Jag tycker att jag har stor makt. Det är reportern/dokumentärmakaren som gör intervjuerna och kan historien bäst, men vi har en dialog och jag är med och styr. Jag är en gatekeeper, till exempel att de intervjuade ska få med sina bästa argument. Jag känner att P3 Dokumentär har en viktig samhällsfunktion. Det vi gör påverkar hur folk tänker runt vissa ämnen, till exempel dokumentären om mordet på John Hron. 

När har du tagit dig som mest makt? 

– I dokumentären om Annika Östberg kom jag in på slutet. Jag tycker att jag hjälpte till att få en bra balans. Kollegan till den mördade polisen fick mer plats. När det gäller dopningsskandalen i Lahtis tog vi en extravända och kontaktade finska medier och fick fram en bra intervju med huvudtränaren från arkivet. Då fick vi en ny bakgrund till skandalen. På dokumentären om gängskjutningen på Vår krog och bar var jag med en vecka på slutet. Dom behövde en ny blick på det extremt komplexa material. Det var andra gången P3 Dokumentär gjorde en serie och vi kände att vi ville ta det ett steg vidare från Hugo Lavetts historia om mordet på Therese Johansson Rojo som var första serien. 

"Det är en ära att bli intervjuad
av bloggen", säger Magnus Arvidson.
Men. "Du ger för låga betyg."
Foto: Sveriges Radio

En vecka låter inte så mycket, hur mycket hann du påverka?

– Man hinner rätt mycket. Vi jobbade stenhårt. Vi förenklade och renodlade. Det var starka intervjuer av Karwan Faraj i botten och bra producerat av Rosa Fernandez. Programmen har haft otroligt många nedladdningar, säger Magnus Arvidson. 

Du tycker det är en ära att bli intervjuad av bloggen. Varför?

– Alla som gör P3 Dokumentär kollar bloggen. Den är unik. Man kanske inte tänker på det precis när när man gör dokumentären, men man vill ha fyra eller allra helst fem mickar. Men fem mickar är i princip omöjligt. Hur många har fått det? 

16 av 242. 

– Jag trodde det var färre. Det är bra att någon ser på dokumentärerna utifrån, granskar dom. Det är konsumentupplysning att det finns en lista. Den som är nyfiken kan börja med att lyssna på dom som fått högst betyg. 

Magnus Arvidson upptäckte bloggen när han själv gjorde sin första P3 Dokumentär. Efter några dagar googlade han för att se vad som skrivits om den. Då dök bloggen upp. 

– Jag minns inte vad betyget blev... 

Terrorplanerna mot Jyllandsposten fick en trea. 

– Okej. Hur kom det sig att bloggen startades?

En vän till mig berättade att han lyssnat på dokumentären om Stureplansmassakern 20 gånger. När jag själv lyssnat på den insåg jag att det fanns en ganska stor hajp runt dokumentärerna. Folk rankade dom på olika forum. Det fanns många lyssnare som var fanatiska. 

– Vi har en kille som hört av sig och sagt att han somnat till Militärligan (som sändes sommaren 2006) varje kväll sedan den sändes. Vi får väldigt mycket respons. Tack för den nya dokumentären, skriver lyssnare varje gång när en ny kommer. Jag vet inte om det är så för DN Söndags prenumeranter också. Varje gång bilagan dimper ned så skriver dom och tackar redaktionen. 

Kan du känna innan vad en dokumentär ska få för betyg av bloggen?

– Nej. Men jag tycker ibland att det sätts för låga betyg. Stenbergapyromanen var för lågt. 

Den fick en tvåa. Mest för att det fantastiska förhöret från rättegången med pyromanen inte var med i anslaget. 

– Vi hade med honom tidigare i en version. Men vi tyckte det förstörde mystiken. Det var väldigt bra jobbat av Martin Jönsson att få tag på rättegångsljudet. Det var någon som hade sparat dom där ljuden. Dom hade aldrig spelats upp.  

Vad har ni för storys på gång framöver? 

– Jag får inte avslöja något specifikt. Men jag kan ge ledtrådar. Minst en dokumentär framöver kommer att handla om nazism i Sverige. En annan kommer att handla om ett väldigt känt mordfall på en kvinna i Göteborg. En kommer att handla om ett väldigt stort kriminellt gäng i Stockholmstrakten, säger producenten Magnus Arvidson.

Bloggen bad honom att lista sina fem favoritdokumentärer som P3 gjort. Högst en fick vara från hans egen tid som producent. Utan inbördes ordning, levererade han följande. 

Slaget om Mostar av Arvid Hallberg. "Hela kriget på Balkan fångat med hjälp av röster från två olika sidor av en bro. Intervjuer när dom är som bäst." 

Mordet i Keillers park av Ida Lundqvist. "Ett meningslöst brott och en bottenlös sorg hos en man som förlorar sin älskade. Gåtan hålls vid liv genom hela programmet och det går inte att sluta lyssna. Geniala texter och berättandet är svårslaget."

Gåtan Björkegren av Anton Berg. "En underbar historia om en man som satsar allt på det glada livet men som någonstans helt går bort sig och försvinner. En deckargåta utan lösning av en av dom stora berättarna i Sverige, P3 dok-legenden Anton Berg." 

Södermannen av Emma Janke. "Upprörande skandal om en sexförbrytares våldsväg genom det svenska folkhemmet. Varför stoppades han inte? En av många viktiga och drabbande dokumentärer om sexuallbrott av Emma Janke." 

Nazistattacken i Kärrtorp av Martin Jönsson. "P3 Dokumentär när det är som bäst. Huvudpersonerna i ett rättsfall som själva berättar vad som hänt. Martin Jönsson får båda dömda från Nordiska motståndsrörelsen och Antifascistisk aktion att tala ut och tillsammans med tidigare opublicerat material från polisen får vi höra ljud från nazisternas egna filmupptagningar under attacken."  

Detta är bloggens femte intervju med personer som jobbar med P3 Dokumentär. 

6 augusti 2016: Laura Wihlborg om Värstingresan

23 januari 2016: Arvid Hallberg om Slaget om Mostar

8 juli 2015: Hugo Lavett om Mordet på Therese Johansson Rojo

15 januari 2015: Sara Lundin om Fallet Linda Chen

/

Johan Nordström

Sprängningen av Rainbow Warrior

Premiär: 26 oktober 2017 (lyssna här)
Av: Linda Jensen Kidane
Producent: Anna Åkerlund

Bra intervjuer. Bra story. 

Medverkande: Peter Willcox, kapten på Rainbow Warrior, Hanne Sörensen, maskinist på båten, Tonia Moya, som hängde med den fotograf som dödades i sprängningen, S-ministern Margot Wallström som var på väg att följa med på Rainbow Warrior, Dima Litvinov, rutinerad Greenpeaceaktivist, lokalen polisen Allan Galbraith som ledde utredningen, Edwy Plenel, granskande journalist på Le Monde.
Klipp: Nyheter
Längd: 1tim 10min
Liknande dokumentärer: Stig Bergling av Kristofer Hanson och Fredrik Johnsson (2005)

Greenpeace tänker protestera mot Frankrikes kärnvapensprängningar vid Mururoa. Båten Rainbow Warrior rustas upp och i hamnen i Nya Zeeland väntar man på få ge sig av. Det man inte vet är att några icke vänligt sinnade krafter håller på att placera bomber på fartyget.

År är 1985 och Kalla kriget pågår. Frankrike tänker inte förlita sig på USA i kampen mot ondskan imperium: Sovjetunionen. Nationen måste ha sina egna massförstörelsevapen. Något som Greenpeace tänker stoppa.

Läs mer: Alla dokumentärer – bäst till sämst

Dokumentären återberättat förloppet genom miljöaktivisterna som var med vid sprängningen. Vi kommer nära händelsen och för oss som inte kan historien i detalj är det spännande nästan ända till slutet. På en del sätt påminner detta om gamla P3-dokumentärer (därav tipset om Stig Bergling) där det relativt ofta förekom spionhistorier. Det är onekligen spännande med hemliga agenter (som gör bort sig).

Dokumentären är aningen framtung med för mycket information om Kalla kriget och Greenpeace. Men efter 20 minuter tar det fart. Medryckande story. Musiken är snyggt vald (känns som en spionfilm på tv ungefär). Det är många huvudspelare med, bland annat polisen Allan Galbraith som är med på telefon från Nya Zeeland. Intervjuaren får bra kontakt med de inblandade (bland annat nyligen nämnde polisen samt granskande journalisten Edwy Plenel på Le Monde).